- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
41

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nå. Då och då belyser han mannen förklarad, låter någon
hans frambrytande handling komma honom att stå i sin inre
verklighets fulla, starka ljus. Derpå lemnas han åter åt sina
misstag och deras följder.

Det är ingen af Ibsens män, som företrädesvis gör sig
gällande såsom hel eller jemvigtsfull personlighet, undantagandes
en af Juliani vänner från skoltiden, den af de tvä kristne
pre-sterna hvilken står under inflytande af sin syster, och hvars
utveckling man för öfrigt ej så noga får följa, samt
sjökonungen Sigurd hin stserke i Hcermcendene på Helgeland. Hvad
den senare vidkommer, denne på en gång så starke och gode,
härdige och blide, hugfulle och lugne man, en ny upplaga af
Gunnar på Lidarände, så hade han dock (i sin håg att råda
för den svagares välfärd) öfvat onaturligt dåd. Detta, att
rycka till sig sitt hjertas brud ur farorna, men för att
bortskänka henne åt fosterbrodern och sjelf i stället taga annan
hustru, är sådan ädelhet, som bryter lagame för tillvaron.
Det onaturliga är icke något prisvärdt utan något
klander-värdt. Och Hjördis gifver härutinnan sanningen och
skönheten vittnesbörd, när hon säger:

»Ilde handled du den gang! Alle gode gaver kan manden

give sin fulltro ven — alt, kun ikke den kvinde han har kser; thi gör
han det. da bryder han nornens lönlige spind og to liv forspildes.»

Möjligen skulle den ärlige gamle Örnulf fra Ijordene
kunna nämnas som en gynnad manlig skepnad. Han är rå,
men är alltid sig sjelf och fornmannased trogen. Men Örnulf
är mera uttrycket af en klass än af en enskild menniskas
egendomliga sammansättning. Han är en vacker
fonddekoration i Hcermcendene, men lemnar färre bidrag för själslig
iakttagelse, än hvad annars är fallet med Ibsens män eller qvinnor.

Hvad de senare yttermera vidkommer, så kan läsaren helt
enkelt i qvinnonamnen på bladet näst före alla de särskilda
skådespelen finna färdig en ordlista, som hardt när
uteslutande skall beteckna varelser med anlag till lösandet af en
hel och otvetydig lefnadsuppgift; sådana, hvilka, när lifvet
någon gång ärligt bjuder dem del i handlingen, sätta in
hvarje solgrand af sitt eget jag deri; sådana, hvilkas likar
en gång, när förnuftigare seder vunnit häfd, skola föryngra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free