- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
32

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enleveringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en stjernklar afton några dagar sednare,
då Edgar och Ellen sutto tillsammans i onkelns
trädgård; två dagar derefter skulle de vigas samman till
ett. Lyckliga utan gräns försjönko de i hvarandras
betraktande, och hela verlden med undantag af deras
lycka försvann för deras ögon. Det enda som grumlade
deras lycka var att Klas försvunnit. Förgäfves
hade de dock försökt att qvarhålla honom, han hade
enträget bedt dem att slippa stanna qvar i deras
närhet; när han försonat sitt brott, då skulle han
återkomma till dem och då dröja qvar. »Till dess», hade
han sagt, »skall jag vaka öfver eder lycka som
om det gälde min egen och långt mer, ty I ären värda
lycka och jag . . .» dermed hade han gått sin väg.
Förgäfves hade de spanat, Klas var försvunnen,
försvunnen för alltid. Men kärleken och solen äro starka,
då det gäller att torka tårar och regn; snart stod
deras lycka åter i full blomning och denna qväll sutto
de, som sagdt är, i hvarandras betraktande, då en sten
flög öfver träden och föll för deras fötter. Om stenen
var ett papper, och då de öppnade det stod på
detsamma endast dessa rader:

»Akten eder; han lefver; jag har sett honom,
han skall döda Edgar och förgöra eder lycka. Jag
vågar ej nämna Klas.»

»Han lefver den skurken», utropade Edgar, »hvarför
hade jag inte kunnat döda honom riktigt?»

»Edgar!»

»Ja, förtjenar denne usling annat än döden? Nej,
om han kunde dö tio gånger så vore dermed intet att
tveka. Nej och tusen gånger nej. Denne man måste
dö om vår lycka skall växa.»

»Är vår lycka sådan att den skall vattnas med
blod, då fruktar jag att vi få dröja länge nog innan
den blir stor och stark. Jag känner mig så lugn i
din kärleks skydd, om två dagar är jag ju hos dig
för alltid och vet du, Edgar, jag skall luta mig så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free