- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjätte årgången. 1924 /
49

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett får — mitt får. Av Georg Cromnow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att vara med denna dag, men hade efteråt fått
telefonbud, att jag ej behövde komma, då do
på grund av den myckna snön väntade ytterst få
deltagare i mötet. De menade, att det vore
bättre, att jag kom en annan gång. , »Jaså»,
tänkte jag, »då gör jag väl det då!» Min hustru
hade gått upp till institutet, där det var
missions-afton, men själv stannade jag hemma, då jag
var ganska trött och även behövde stillhet att
förbereda predikan till dagen därpå, som var en
söndag. I den stora byggnaden mitt emot var
allt mörkt och tyst. Alla de hemmavarande
eleverna voro med på missionsaftonen.

Medan jag så sitter vid min bibel, ensam i
den stora tystnaden, kom en plötslig oro över
mig. I mitt huvud kom en tanke, och jag
menar, den kom från samma håll som den Abraham
fick, omtalad i Hebr. 11: 19. Jag tänkte på
att det ju inte alls var så säkert, att det var
lika bra, att jag kom till mötet »en annan gång»
i stället för den kvällen. Det var ju inte ens
säkert, att jag var i livet »en annan gång.» Eller
kanske budskapet gällde någon som ej skulle
nås av detsamma »en annan gång.» Och medan
jag så sitter och tänker, ljödo i mitt inre, nästan
så tydligt, som skulle någon ha sagt mig dem
i örat, dessa ord: »Konungens ärende

hastar.» Jag steg upp från stolen, där jag
satt, lämnade tankarna på predikan dagen därpå,
böjde mina knän och bad Gud leda mig i allt.
Sedan vände jag för en stund åter till min bibel.
Men tiden skred raskt framåt, och snart visade
klockan, att jag måste begiva mig åstad, o m
jag skulle gå till mötet i staden. Jag stod upp,
skrev en liten biljett till min hustru med
underrättelse om vart jag tagit vägen, tog på mig

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:58:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forbfac/1924/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free