- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjätte årgången. 1924 /
50

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett får — mitt får. Av Georg Cromnow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ytterplagg och stod snart ute på förstugubron,
där en elektrisk lampa inom en trängre krets
skingrade mörkret och med sitt ljus kom
snökristallerna att gnistra. Jag låste dörren, men

— tvekade. Min hustru hade ju ingen nyckel
med. Vi hade ej beräknat annat än att jag skulle
vara hemma hela kvällen. Huru skulle hon
komma in i stugan, när hon kom hem? Jag
gick några steg i snön och lade nyckeln i ett
hål i stenfoten på huset mitt emot. »Hon kan
väl se spåren i snön», tänkte jag. »Men — nejl

De sopas snart bort av den virvlande vinden.........

Nå ja, hon finner den väl, även om det dröjer
en stund.» Så plumsade jag i väg i den djupa
snön, men — tvekade igen. Var det verkligen
en maning från Herren i denna oro, som
kommit över mig, i dessa ord, som stått så tydliga
för mig — eller var det endast en inbillning?
Jag började traska på igen nedåt
trädgårdsgången, medan tankarna stredo. Nere på vägen var
det djupa hjulspår. Jag försökte gå i dem för
att få så litet snö i galoscherna som möjligt.
När jag gått ett stycke, kom jag till skogsbrynet.
Inne i skogen var det mörkt. Furorna susade.
Intet fotspår syntes. Snön låg så mjuk och
vit. Men den var inte lika trevlig att gå och
trampa i, som den var vacker att se på. Skulle
jag vända om ändå, och inte bry mig om det
här äventyret? Nej — jag hade bett Herren
leda. Nu ville jag ej resonera mer utan endast
gå. Jag gick––––––––.

Framkommen till staden, skyndade jag genom
de upplysta gatorna till församlingssalen. Snön
var åtminstone någorlunda bortsopad, så att det
var lättare att komma fram. När jag trädde in
genom dörren, möttes jag av ett glatt utrop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:58:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forbfac/1924/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free