Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittnesbörd av evangelister - Ett fältminne. Av Anna Lööf - “Sommardörren“, som kunnat bli min död. Av J. Sonesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den tiden? I förlitande på löftet: »Mätt
ord skall ej återkomma fåfängt», tror jag, att Gud
använt det lilla, vi kunde göra, till välsignelse.
Kanske i dag någon fått skörda, vad vi våren
1920 fingo utså.
Såningsmäns tårar och skördemäns glädje,
De blandas tillhopa med fröjd inom kort.
När jag för cirka tio år sedan var på resa till
Torpkonferensen, räddade Herren mig från en
cgonskenlig livsfara genom patron Hedin, Hel-
gelsefcrbundets dåvarande ordförande.
Som vanligt vid denna årstid — icke minst tack
vare våra årskonferenser — var trängseln stor
i järnvägsvagnarna. Särskilt var detta fallet
mellan Hallsberg och Kumla. För att öka ut-
rymmet tillsattes flera vagnar vid Hallsberg och
bland dessa några andra klassens vagnar av äldre
typ, d. v. s. utan plattform, med dörrar på
sidorna. I dessa fingo en del tredjeklasspassa-
gerare stiga in, däribland jag och några andra
skåningar. Även patron Hedin, som steg på i
Hallsberg, kom med i vårt sällskap. Kupén var
full, varför det var svårt att röra sig.
Av J. Sonesson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
