Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ers kungliga höghet!” stammade Gellert men
kunde av rörelse inte få fram ett ord mera.
”Farväl, käre professor!” återtog prinsen. ”Må
Gud länge bevara er åt det tyska folket!”
Alldeles bragt ur fattningen av undran och
förlägenhet bugade sig Gellert och skyndade hem.
Vid porten höll en officer en sadlad ridhäst vid
tygeln.
”Hans kungliga höghet ber, att ni skall
mottaga denna fåle och begagna honom flitigt för er
hälsa”, sade officeren, varpå han lämnade
Gellert hästen och gick sin väg efter en artig häls-
nin.£-
Ännu yr i huvudet efter allt, vad som
vederfarits honom, ställde Gellert in den vackra
hästen i ett stall på gården samt gick upp i sin
kammare. Där föll han på knä och uppsände en
brinnande bön till Gud med tack och lov. Sedan
fattade han pennan och skrev en ny sång, i
vilken första versen lydde sålunda:
”Hur stor Guds godhet är! Var finnes
Den människa, som icke vill
Ge Honom tack, och icke minnes,
Att äran blott hör Honom till?
Nej, att Guds kärleksunder mäta
Min högsta plikt ju är och var.
Hur skulle Herren jag förgäta,
Som aldrig mig förgätit har?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
