Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla kraft, och hans slut måste ha kommit plötsligt
och genom olyckshändelse eller våld. Men jag vet
alis icke hur det skedde. Antingen han drunknade
i floden eller slukades av en orm eller hamnade i
magen på gamle Sabeltand — tigern —- det har jag icke
reda på.
Ty ni skall veta, att jag icke kommer ihåg annat än
vad jag såg med egna ögon under denna förhistoriska
tid. Om min mor visste hur min far hade mist sitt
liv, så upplyste hon mig aldrig därom. Jag betvivlar
för övrigt att lion liade tillräckligt språkförråd för
att kunna meddela en sådan upplysning. Den
tidens folk hade ett språk, som kanske inalles bestod
av trettio eller fyrtio olika ljud.
Jag kallar det ljud i stället för ord, emedan det
ursprungligen icke var någonting annat. Dessa ljud
hade inga bestämda värden som kunde höjas eller
sänkas genom adjektiv och adverb. Sistnämnda
språkmedel voro ännu icke uppfunna. I stället för
att närmare bestämma nomina eller verb genom att
begagna adjektiv och adverb kvalificerade vi våra
ljud genom intonation, genom växlande styrka och
tonhöjd, genom långdragna eller hastiga stavelser.
Den tidslängd som användes vid uppgivandet av vissa
ljud nyanserade deras betydelse.
Vi hade ingen konjugation. Man slöt sig till
tidsformen genom sammanhanget. Och vi talade endast
konkreta saker därför att vi ej tänkte andra än
konkreta. Gester och miner använde vi i hög grad. Den
enklaste abstraktion låg faktiskt utom vårt tänkande,
och om någon händelsevis råkade få en idé, var han
knappast i stånd att meddela den åt sina kamrater.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
