Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den stora händelsen måste ha inträffat strax
efteråt.
Det hände midt på dagen. På morgonen hade vi
ätit oss mätta av morötter, och efteråt hade vi
under lek tanklöst vågat oss ända bort till de
väldiga träden på andra sidan. Jag kan icke begripa
att Hängöra så glömde sin vanliga försiktighet, men
det måste ha berott på leken. Vi hade en lång stund
lekt »ta fatt!» — och med vilka språng! Ett skutt på
tio eller femton fot var en småsak för oss. Och att
släppa oss ner på marken från en höjd på tjugu à
tjugufem, det betydde rakt ingenting. Jag vågar
nästan inte tala om från vilken höjd vi hoppade. Då vi
blevo äldre och tyngre, upptäckte vi att vi måste vara
försiktigare med att släppa oss till marken, men vid
vår dåvarande ålder voro våra kroppar så smidiga
att vi nästan kunde göra vad som helst.
Trastand var synnerligen ivrig under leken. Han
»blev» mindre ofta än vi andra, ocli under lekens
gång upptäckte han ett svårt sätt att komma undan
som varken Hängöra eller jag kunde göra efter.
Sanningen att säga voro vi rädda att försöka det.
Så snart någon av oss »var», sprang Trastaud alltid
ut på en högt sittande gren i ett visst träd. Från den
yttersta ändan av denna gren måste det ha varit
ungefär sjuttio fot till marken, och ingenting fanns i vägen
som kunde hejda i ett fall. Men omkring tjugu fot
längre ned och fulla femton fot åt sidan stack en tjock
gren ut från ett annat träd.
Då vi följde efter Trastand ut på grenen, började
han gunga. Detta hejdade oss naturligtvis, men hans
gungande hade även ett annat ändamål. Han gun-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
