Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och där mellan stammarna tittade vattnet
fram, och där sågo vi hela stim av småfisk rusa fram
och tillbaka. Hängöra och jag började genast fiska.
Vi lade oss framstupa på trädstammarna och höllo
oss fullkomligt stilla, väntade tills fisken kom i
närheten och ströko då hastigt genom vattnet med
händerna. Vår fångst åts med detsamma, sprattlande
och drypande våt. Vi hade ingen tanke på att vi
saknade salt.
Träskets mynning blev vår käraste lekplats. Här
tillbragte vi många timmar om dagen med att fånga
fisk och leka på trädstammarna, och här fingo vi en
dag vår första läxa i navigation. Stammen, på vilken
Hängöra låg, råkade i drift. Han låg på sidan
hopkrupen och sov. En lätt vindpust drev stammen
långsamt från stranden, och när jag upptäckte hans
belägenhet, var avståndet redan för långt för att han
skulle kunna hoppa över det.
I början tyckte jag endast att det var lustigt. Men
när en obestämd känsla av fruktan, helt vanlig under
denna den ständiga osäkerhetens tid, vaknade hos mig,
kände jag mig plötsligt slagen av min egen ensamhet.
Jag fick hastigt ögonen öppnade för att Hängöra var
fjärran ifrån mig därute på det främmande elementet,
ehuru lian endast befann sig på några fots avstånd.
Jag skrek högt ett varnande rop till honom. Han
vaknade förskräckt och vände sig hastigt om på
stammen. Den välvde över och han kom under. Detta
upprepades tre gånger under hans försök att komma
upp. Slutligen lyckades han, och nu satt han där
hopkrupen och snattrande av förskräckelse.
Jag kunde ingenting göra. Och icke heller han.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
