Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den öppna platsen, och vi vågade icke riskera att bli
upptäckta.
Eldmännen sutto nedhukade omkring elden och
sovo med huvudet lutat mot knäna. Meii de sovo
icke djupt. Deras öron spetsades under sömnen,
och de hade ingen ro. Allt emellanåt steg någon av
dem upp och kastade mera ved på elden. Utanför
den ljuskrets som elden spred utåt skogen ströko
rovdjur omkring i mörkret. Hängöra och jag kände igen
dem på deras ljud. Vi hörde vilda hundar och en
hyena, och en stund höllo de ett sådant oväsen att det
ögonblickligen väckte alla de sovande kring elden.
En gång stannade ett lejonpar under vårt träd och
stirrade dit bort med rest ragg och blinkande ögon.
Hanen slickade sig om käften och kunde knappt hålla
sig stilla; det såg ut som om han hade den allra största
lust att gå fram och göra sig ett godt mål. Men honan
var mera försiktig. Det var hon som upptäckte oss,
och det brungula paret stod en stund och tittade upp
på oss, tysta och med vädrande näsborrar. Men så
mullrade de dovt, stirrade ännu en gång bortåt elden
och tassade av inåt skogen.
Hängöra och jag sutto mycket länge på vakt. Då
och då hörde vi tunga kroppar bana sig väg genom
snår och mellan buskar, och i mörkret på andra sidan
om ljuskretsen kunde vi se ögon glimma mot
eldskenet. Långt borta hördes ett lejons rytande, och från
fjärran ljöd skriet av ett sårat djur, som plumsade
och plaskade vid en dricksplats. Från floden lät en
noshörning höra sin grova stämma.
När vi vaknade på morgonen, smögo vi oss till
elden. Den glödde ännu, och jägarna voro försvunna.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
