- Project Runeberg -  Före Adam /
121

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bild av de primitiva människornas rådplägningar, och
även av senare tiders stora nationalförsamlingar och
internationella kongresser. Men vi, den yngre
världens folk, hade intet språk, och när vi samlades, ställde
vi till ett Babel, varur det höjde sig en enhällig rytm,
som i sig innebar elementen till en vardande konst.
Det var konsten i dess första gryning.

De rytmer vi uppfunno hade aldrig lång
varaktighet. En rytm gick snart förlorad, och sedan rådde
uteslutande ett helvetiskt oväsen, tills vi åter fingo
tag i den förlorade rytmen eller funno en ny. Ibland
ljöd ett halvt dussin olika rytmer samtidigt, var och
en åstadkommen av en grupp som ivrigt bemödade sig
att överrösta de övriga.

Och under de tillfälliga pauserna i detta oväsen
snattrade, väsnades, skränade, skrek och dansade
var och en på sitt håll, uppfylld av egna tankar och
egen vilja, med uteslutande av alla andras —• ett
veritabelt världscentrum, för tillfället skilt från ali
gemensamhet med de övriga världscentra som hoppade
och tjöto omkring honom. Men så hördes plötsligt
en rytm — det klappades i händerna eller man slog
med en käpp mot en stock. Eller också var det
någon som hoppade på ett särskilt uppseendeväckande
sätt, vilket manade till efterföljd, eller någon började
sjunga regelmässigt och explosivt med ömsom höjd
och sänkt ton: »A-bang,a-bang! A-bang,a-bang!» Den
ene efter den andre av de självtillräckliga rycktes
så småningom med, tills alla dansade eller sjöngo i
korus. »Ha-ah, ha-ah, ha-ha-ha!» var en av våra
favoritkörer, och en annan lydde: »Eh-wah, eh-wah,
eh-wah-hah.»

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free