- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
144

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför blott i yttersta nödfall få göras gällande; med hänsyn till
dessa rättsgrunder och i öfvervägande af, att unionsregeringens
politik från upprorets början ända till dess slut städse handlat
efter dessa principer — i följd af alt detta förklarar jag
upproret i Tennessee, Virginia, Alabama, Arkansas, Mississippi,
Louisiana, Florida, Georgia, Nord- och Sydcarolina slutadt och
för framtiden ansedt såsom slutadt.»

Med denna proklamation var likväl hvarken kongressen eller
massan af folket tillfreds. Hvar och en visste, att sådana
fredliga förhållanden ännu icke existerade i sydstaterna, och att de
forna slafhandlarnes hersk- och hämndlystna anda, till och med
om den synbart fogat sig efter förbundslagarne, ändock vid första
lägliga tillfälle åter skulle frambryta.

Dessutom fann man den den 16 mars af kongressen utfärdade
civil-right-bill rättvis och genom situationen erforderlig, under
det Johnsons veto däremot syntes oförklarligt. Man betraktade
det såsom ett ensidigt partitagande för slafegarne. Kongressens
båda hus ignorerade därför Johnsons veto äfvensom hans
proklamation med afseende på krigstillståndets upphäfvande,
röstade därför ännu en gång om civil right-bill, som än en gång så
väl i senaten som i representanthuset erhöll den erforderliga
tvåtredjedels majoriteten och därigenom upphöjdes till lag.

Johnsons veto var annulleradt, och folket jublade öfver
kongressens seger.

Det var det första betydande parlamentariska nederlaget för
en man, som hittils blott var van att segra, hvars tal städse
inspirerades af praktisk klokhet, alltid träffade det rätta och
därför betecknades såsom allmänna opinionens sunda
människoförstånd
. Från denna stund lefde han nästan blott på krigsfot med
den samma så väl som med kongressen.

Rebellpresidenten Jefferson Davis hade han visserligen efter
dennes tillfångatagande låtit behandla tämligen strängt, men han
mildrade slutligen hans fångenskap och utverkade ändtligen, att
han mot en lumpen penningsumma såsom kaution frigafs.
Sedermera blef han till och med fullständigt benådad! Dylika
handlingar måste ovilkorligen såra rättskänslan och altjämt åter erinra
om den bekanta folkkritiken: »De små tjufvarne hänger man, de
stora låter man gå.»

Men kongressen tänkte och handlade annorlunda.
Femtonmannautskottet framlade de vilkor, under hvilka det höll rådligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forenstat/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free