- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
157

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det han använde olagliga medel att hindra herr Edwin Stanton
från att återvända till sin plats såsom sekreterare för
krigsdepartementet, sedan senaten vägrat att godkänna hans
aflägsnande.


Vidare hade han försökt att förhindra utförandet af
senatsbeslutet af den 2 mars 1867, hvilket förordnade, »att alla
presidentens och militärdepartementets anordningar med afseende
på de militära angelägenheterna skulle publiceras genom
förmedling af arméns generalchef». Likaledes hade han äfven sökt
förhindra utförandet af den samma dag utfärdade lagen, »hvilken
konstituerade en verksammare styrelse öfver rebellstaterna. Han
hade på detta sätt vid utöfvandet af sina funktioner gjort sig
skyldig till en stor missgerning (hig misdemeanor)
».

Enligt författningen bestod straffet för sådana förbrytelser i
»afsättning från ämbetet». Till domens verkställande fordrades
en tvåtredjedels majoritet i senaten. Den 16 maj röstades
däröfver i senaten: 35 röster voro för domen och 19 för
frikännande.

Då altså den erforderliga tvåtredjedels majoriteten icke kom
till stånd, var processen undanröjd, och Johnson förvaltade sitt
ämbete anda till den 4 mars 1869, då hans valperiod var slut.

Johnsons sista lefnadsår.



Märkvärdiga öde! Genom en enda röst afgjordes icke blott
Johnsons utan äfven republikens ställning. Hade 36 röstat för
hans dömande, så hade han varit förlorad och senatspresidenten
Wade kommit till hans plats under interimsstyrelsen ända till
nästa presidentval, men i sista ögonblicket trädde några
republikaner på demokraternas sida och åstadkommo detta resultat.

Sedan denna process slutat, kom en försoningens anda Öfver
de båda kämpande partierna. Kongressen gillade Stantons
afsked äfvensom general Shofields utnämning till krigsminister.
Och Johnson visade sig försonligare gent emot kongressen, i det
han den 18 augusti ratificerade och genom Seward lät publicera
den 14:de tillsatsartikeln till författningen, mot hvilken han förut
hyst betänkligheter. Han stödde sig därpå, att tre fjärdedelar
af staterna efter hand gifvit sitt bifall, och att han därför icke
kunde draga dess ratifikation i betänkande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free