Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den primitiva epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granitvarietet, med samma blandningsdelar som den förra, men
med öfvervägande glimmermängd; dess nästan bladiga struktur
har gjort, att man stundom kallar gneissen skiffrig granit.
Af granitens blandningsdelar är fältspaten ett mineral,
som lätt sönderdelas och förstöres både af kallt och kokande
vatten samt af luftens kolsyra. Vattnets och luftens kemiska
inverkan, samt de både kemiska och mekaniska verkningarne
af det varma vatten, som uppfyllde de uräldsta tidernas
alltomfattande ocean, förändrade väsendtligt de granitmassors
natur, hvilka utgjorde detta hafs botten. Det kokheta
regnvatten, som sköljde bergens granitspetsar, de vattenströmmar som
forssade utför deras sidor eller genom dalarne, sönderdelade
de silikater, hvaraf fältspaten och gliminern bestå. Dessas små
partiklar bildade slutligen ofantliga bankar af lera och
kiselsand; dessa voro således de första genom luftens och vattnets
inverkan förändrade bergarter, de första ur hafvet afsatta lager.
De leror, som alstrades genom denna, fältspat- och
glimmerhaltiga bergarters söndervittring, hade samma höga
temperatur, som ännu utmärkte jorden; de voro stadda i en
börjande smältningsprocess, och antogo derföre sedermera, då de
började svalna, genom en slags half kristallisation, denna
bladiga struktur, som man betecknar med namnet skiffrig
struktur (af det grekiska σζιστóς, lätt klyfbar) och hvarom
skifferarterna, hvilka sjelfmant låta klyfva sig i tunna blad, gifva
ett noggrannt begrepp.
På sådant sätt uppstodo de äldsta lerorna och skiffrarne.
Derföre hvilar merändels ett mäktigt lager af skiffer, såsom
den äldsta kända sedimentära bergart, omedelbart på de
eruptiva bergarterna, d. ä. på dem som leda sitt ursprung från
eldens verkningar.
Vid slutet af detta första skifte var jordklotet således
öfver nästan hela sin yta betäckt med varmt och grumligt
vatten, som bildade haf af ringa djup. Några skär, som här och
der uppstucko sina granitspetsar, utgjorde en slags archipelag
i dessa på uppslammade jordpartiklar rika haf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
