- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
122

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

Mina brev förfela icke sitt ändamål. De utveckla
henne själsligt, om också icke erotiskt. Därtill duga
ej heller brev, utan biljetter måste användas. Ju mer
det erotiska kommer fram, desto kortare bliva de,
men desto säkrare gripa de också den erotiska
poängen. För att hon likväl icke skall bliva
sentimental eller vek, låter jag ironien stundom åter kyla
känslorna, varigenom hon på samma gång blir mer
lysten efter den näring, som är henne kärast.
Biljetterna låta det högsta obestämt hägra i fjärran. I
det ögonblick denna hägring börjar gry i hennes själ,
avbrytes förhånandet. Under mitt motstånd antager
hägringen gestalt i hennes själ, som om det var
hennes egen tanke, hennes eget hjärtas drift. Det
är endast det jag vill.

Min Cordelia!

Någonstädes här i staden bor en liten familj,
bestående av en änka och hennes tre döttrar. Två
av dem gå i kungens kök för att lära sig laga mat.
Det var en eftermiddag på försommaren, klockan
var ungefär fem, dörren till vardagsrummet glider
sakta upp, en spejande blick ser sig omkring i
rummet. Det finns ingen där, endast vid fortepianot
sitter en ung flicka. Dörren blir stående på glänt,
så att man obemärkt kan lyssna. Det är ingen
konstnärinna, som spelar, i så fall hade dörren nog
blivit riktigt stängd. Hon spelar en svensk melodi;
den handlar om den korta varaktigheten av ungdom
och skönhet; flickans egen ungdom och skönhet
gäcka orden. Vem har rätt, flickan eller orden?
Tonerna ljuda så stilla, så melankoliska, som om
vemodet vore den skiljedomare, som skulle avgöra
striden. — Men det har orätt, detta vemod! Vilken
gemenskap finns det väl mellan ungdomen och dessa
betraktelser ! Vilken gemenskap mellan morgon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free