- Project Runeberg -  Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan : onomatologiska bidrag /
90

(1903) [MARC] Author: Theodor Hjelmqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Johannes, Johan, Joga(r), Jan, Janne, Jon, John, Jöns, Jösse, Jusse, Jutte, Jödde, Juck, Jens, Hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 90 —

Trissotin. Dock träder »jönsen» fram osminkad hos
den förre.

Clitandre. Den andres lärda sken gör dock effekten
större.»

C. W. A. Strandberg, S. vitt. 2: 365 (1865;
öfvers. af Moliéres Les femmes savantes, där jöfis
motsvaras af sot.). »Den rikaste, men också den mest inskränkte
jöns, som af hulda föräldrar någonsin blifvit skickad till ett
bad att göra furore.» Carlén, Skjutsgossen 144 (1841).
»Din Jöns!» Dens., En nyckfull qvinna 1: 31 (1848).
»Den der jönsen Hans.» Stackelberg, Trä-kol 53 (1872)
»En jöns till karl!» Dahlgren, Moretos Stolthet mot
stolthet 70 (1873). »Nog var du [Hans] en riktig
Hansa-jöns, som kunde låta mig fara till Amerika.»
Bondeson, Hallings Anna 76 (1883). »Di elemenskade
jön-sarne.» Janson, Pelle 106 (1895). Wahlenberg, Så
hände det sig 89 (1897).

I betydelsen dumbom, dum och trög person,
brukas Jöns öfverallt i Sverige bland bildade och bland
allmogen. Vanliga uttryck äro: »en riktig Jöns» och
»en sådan Jöns jag var som» o. s- v. Stundom med
bibetydelsen drummel. Så i Sthm (Gr). Äfven i
fin-ländskan är Jöns vanligt i betydelsen dumbom (Sv.
Landsmålsför. i Hfs).

Hos Braun, S. arb. 3: 128 (1853) begagnas
formen Jönser — dumbom. Att den gamla maskulina
nominativändelsen för singularis, -er, tillfogats, beror
naturligtvis på dennas pejorativa karaktär i det nuvarande
språket. Jfr fnasker, göker (om person; se Hedberg,
Frun af stånd 13 (1861)); göser (se förf. i Arkiv för
nordisk filologi 16: 180), lufver, lunser (Mont-Louis,
Fransyska Språkets Fullkomliga Prydnad 278 (1739)), lurker
(Gumaelius, Thord Bonde 336 (1828)), slarfver,
spelevin-ker, toker o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamn/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free