Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelskriande orätt, ett grymt lidande, att
en så varm kärlek som hans kunnat bli
glömd som en näsduk i det stora
ögonblicket. Hur maktlös, hur fåfäng kärleken.
Han lade sina rosor på trätäcket och
lämnade hastigt rummet utan att säga farväl.
Turnheim gick fram till Rut och reste
henne varligt upp.
— Strax, sade hon, vänta ett ögonblick.
Ömt tog hon Giselas kropp och lade henne
till rätta på huvudgärden.
Han såg henne göra denna handling och
kom med ens ihåg henne sådan hon var
första dagen, hur tafatt hon kommit och
bjudit honom bröd på gatan. Han mindes
henne dansande, han såg henne tydligt
sådan han en gång gått förbi henne, medan
hon tittade i bodfönster.
— Lille broder! viskade hon.
— Hur mäktig och underbar kärleken,
tänkte han.
Pepi blundade fortfarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
