Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. kap. Grottor och gamla gravar - Mestizerna i chiriguanoindianernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höna eller anka trippar eller kliver ensam omkring. Det
är sopat och fint. Där är tyst, och där är fattigt.
Kvinnorna arbeta flitigt. De bära vatten, bygga lerkärl, väva
och koka majsöl. Männen äro alla borta. Några ha vandrat
den långa, långa vägen till sockerfabrikerna i Argentina
för att söka bättre arbetsförtjänst än den, som bjuds dem
i eget land, och för att hämta verktyg och kläder. Några
av dessa komma aldrig tillbaka. De, som ej lämnat landet,
ha alla gått till Don Pascual för att arbeta åt honom för
en ringa penning. De äro vordna torpare, de fria
indianerna.
Hos Don Pascual mal kvarnen sockersaft. Sedan
skall det brännas brännvin. Då supa indianerna upp sin
lilla arbetsförtjänst. Säkert är det då ej så tyst i deras
hyddor. Då blir det sång, melankolisk sång, gräl och
slagsmål. De vita ha kommit med sitt brännvin. Indianerna
bliva ännu fattigare.
Högt på en kulle över Itaus undersköna dal ligger
missionskyrkan. Den har börjat förfalla. Nästan ensam
vandrar där padre Alexandro. Kanske tänker han på när
Itau var en blomstrande mission, på huru munkarna här
arbetat och huru deras arbete blivit till nästan ingen
nytta. Jag skulle vilja viska i hans öra: »Ditt och de dinas
arbete var ej byggt på förståelse, ej på vad de verkligt
kristna kalla kärlek. Därför är allt vordet till intet,
därför äro glasrutorna spruckna i kyrkan, därför äro
indianerna skingrade.»
Det var i Itau-dalen, jag nedskrev denna lilla skiss.
Ser man sedan, huru mycket större välstånd råder bland
indianerna t. ex. i Yumbia vid Rio Pilcomayo, där de tack
vare sin talrikhet äro ganska oberoende, förstår man,
huru de utarmas av mestizerna och de vita, men man
förstår också, att dessa äro mera företagsamma.
Den spansktalande befolkningen i dessa trakter är
lika övertygad som någonsin chiriguanoindianerna om
att det finnes andar och troll. Naturligtvis tro de på
Jungfru Maria, helgon och Kristus och äro alla döpta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
