Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. kap. Mosetene- och chimaneindianernas världsåskådning och moralbegrepp - Chimaträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»hedningar», mycket bättre än protestantismen. När
chimane fördrevo kinacdyé, underhöllo de eld hela natten.
När någon dött, ställer man hos de kristna mosetene
vigda ljus vid hans dödsbädd. Elden bidrager säkert
att fördriva den dödes ande, som man fruktar. Krucifix,
helgonbilder, radband o. d. äro naturligtvis förträffliga
amuletter mot onda andar. Munkarna med sina kåpor,
tonsurer, bönrabbel och »kyskhetslöfte» göra sig
naturligtvis mycket bättre som medicinmän än protestantiska
missionärer. Såsom sådana uppfatta indianerna dem. De anse
till och med, att de förhäxa. Padre Maximiliano vågade
t. ex. inte använda febertermometer på en sjuk indian, allra
minst placera den, där en sådan brukar placeras, ty skulle
patienten ha dött, hade indianerna säkert sagt, att han hade
blivit förhäxad av munken. Mystiken i en katolsk kyrka
måste tilltala en primitiv människa, för vilken kampen
med de onda andarna spelar en så oerhört stor roll.
Bekant är, att missionärerna påstå, att »hedningarna»
ha en dunkel aning eller rättare ett dunkelt minne av en
stor, allsmäktig Gud. De missionärer, som verkade bland
mosetene, kallade därför Gud eller Kristus för Dohitt.
Något betänksamma blevo de likväl, när jag berättade dem
om Dohitts äventyrliga nedfärd till jorden och om huru
han skapade djur av människor.
På tal om indianernas religiösa föreställningar kan
det vara lämpligt att framhålla, att primitiv religion och
primitiv moral ha mycket litet med varandra att göra.
Sagorna lära aldrig någon moral. Fruktan för andarna
liksom ännu mindre för trollkarlarna har ej något med
moral att göra. Trollkarlarna syssla med det enligt
primitiv uppfattning otäckaste av alla brott, förhäxning. Goda
andar hör man aldrig talas om.
När jag skildrar dessa människor med varm sympati,
skall läsaren ej medlidsamt le åt mig och tänka, att
författaren är en indiantok, ty han skall i denna bok finna
skildringar av andra indianer, som visst icke äro så
sympatiska som chimane och mosetene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
