Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Örebro (omkring 1900)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
den sistnämnde och gav pojken ett ordentligt kok stryk samt
började lektionen som om ingenting hänt.
Aldrig mera gjordes försök att skoja med mig i skolan.
Reflexionerna göra sig själva.
Här skulle kunna berättas ytterligare en del händelser från
min gymnastikläraretid. Det sagda får mellertid vara nog. Vi
lämna därför pojkarna, som alltid beredde mig stort nöje, i fred
och övergå till annat.
När den siste beväringsmannens ryggtavla efter
regementsmötets slut försvunnit på Sannahed, och man såg ut över den
döda, övergivna sandslätten, kände man sig så ensam och så
övergiven, att man fortast möjligt slängde in sina tillhörigheter
i den mindre eleganta möteskofferten. I "Albins", "Clæs" eller
"Eriks" trilla förflyttade man sig skyndsamt från heden till
närmaste järnvägsstation, även med fara att där få vänta på
tåget.
Ty man kände, att ens existensberättigande på Sannahed
icke längre fanns, när "ho" (beväringen) icke längre var där.
Så egendomligt det än kan låta, med "henne" var även
mötespoesien borta. Man tycker "ho" icke skulle kunnat skapa någon
poesi, men "ho" gjorde det i alla fall.
Ehuru man så väl trivdes på Sannahed under mötestiden,
var det ingen officer vid regementet, som väl ändå där hade
velat gå i vinterkvarter, fastän officerare ibland brukade göra
det på andra mötesplatser. På Salbohed bodde t. ex. under
några år ett par officerare kvar över vintrarna. Likaså på
Axvall, där en hade som sysselsättning att samla patronhylsor,
och som med tanke på sitt arbete aldrig vid övningarna lät
plocka ihop mera hylsor än att det nätt och jämt räckte till för
redovisningsprocenten.
I Örebro bodde ett ganska stort antal av
regementskamraterna. De flesta, som icke voro upptagna av göromål i
regementsexpeditionen, utövade i regel någon civil verksamhet.
Man blev "civil", så fort mötet var slut, men erhöll nästan
varje år framåt jultiden en allvarlig påminnelse, att sabeln ej
borde rosta i skidan genom ett s. k. vinterarbete, som behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
