Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
och af denna orsak skilja de ej och begagna ej till olika
-bruk stafvelsens tvenne elementer, utan låta dem båda
-gälla lika mycket i språket. Till hvad grad den Finska
språkstamiven uppfattat stafvelsens enhet, se vi vid en
jemförelse emellan. t. ex. de Finska orden: olka,
(axel), osa, elo, aivo , oppi med de Lappska oalg-
ge, oasse, ellu, oaivve, ouppa; i dessa ord är i Lapp-
skan synbarligen vocalens förstärkning den ursprungliga,
och således är vocalen, äfven i förmågan att vid en in-
träffande högre accent kunna förstärka stafvelsen, försatt
i jemnbredd med consonauten. I de flesta ord, der
i Lappskan de Finska med vocal börjande ordens
-accent är förhöjd, antager det förra språket, i följd af
sin redan förut berörda sträfvan till sluten stafvelse,
en len consonant framför vocalförstärkningen, såsom 1,
ex. i vuoppa, »appi,» vuogga, »onki,» jiedua, »ääni,v
men denna antyder genom sin euphoniska natur att vo-
calförstärkningen här är hufvudsaken ; emellertid se vi af
-dessa exempel att Lappskans sträfvan till: sluten staf-
velse gör sig gällande äfven vid bildningen af stafvelsens
begynnelse. — Språkets ’uppfattning af stafvelse-articu-
Jationens ursprunglighet och dess båda elementers lika
vigt. och betydelse inför det inre språksinnet bestyrkes
bäst af den i D:r Castréns i » Suomi för» 1844 införda
uppsats om accentens inflytande i Lappskan — hvar-
ifrån. äfven alla’ ofvananförda exempel, äro fagna —
framlagda lagen, att »när ett sådant fall inträffar,
der, näst efter accentuerad kort vocal, consonant-för-
stärkning efter allmänna reglor ej kan äga rum, så
måste vocalen förlängas.» Fattas nu en gång stafvelsen
af språket som det ursprungliga articulationsljudet, der
begge elementerna: consonanterna och vocalerna äga
lika betydenhet, och hvarje ursprunglig stafvelse åter är
ett uttryck af ett begrepp, så är naturligt, att språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
