- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
152

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 -

äfseende å rotstafvelsens orubblighet en brist i språkét,
som har sitt enda försvar deri; att denna art af flexion
användes blott då grundbegreppet tillika undergår ev, öm
öck knappt märkbar, förändring i sin objectiva betydel-
ge. Ehuru detta ger anledning till särskiljandet af
många fina nyanceringar i begreppet, måste dock den
method, som af de öfriga flexions-språken härvid föl-
jes, att nemligen, äfven för dessa nyanceringars uttrye-
kande, med roten förena en egen fri beståndsdel, anses
Paturligare ; den låter det ursprungliga grundbegreppet i
en fastare, objectivare bild stå för själen, under det den
tillika tydligare anger rotens tillfälliga förhållande till sat-
gen genom, att ej, likt den Semitiska flexionsmethoden, va-
ra hänvisad till en blott symbolisk antydning, hvilken är
den enda som genom vocalernas, betydelsens modificatinwer
symboliserande förändring kan ästadkommas. Det naturli-
gaste och enklaste och tilika det, som klarast ställer begrep-
pets förhållande till satsen för ögonen, är, att låta förhållan-
det till det hela äga sitt uttryck lika sjelfständigt och fritt
som begreppet sjelft. — Pegreppens analogi begrundar et-
tryckens och derföre åga olika ord, då de äro tänkta i

samma förhållande till satsen, för detta förhållande äf-
ven samma yttre kännetecken; dessutom utbildar oetr
riktar sig språket" småningom och det nya bildar sig i
ånalogi med det redan färdiga, emedan en känsla för
språket i dess helhet alltid, om ock omedvetet, förefinneg
vid språkskapelsen; det redan i i ljudet formade rycker desu-
tom till sig, likasom vid kristallens småningom tilltagaride
fortvext, hvarje ny gestaltning af språket och tillåter
det ej att beträda en amnan bana, än den redan förhan-
denvaraude. Af dessa orsaker återkommer vid samma för.
hållande äfven alhid samma uttryck, ech decigenom blir
det möjligt, att för ordbildning ech flexion kunna upp-
stälja bestämda, vid hvarje enskildt fal) gällande reglor. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free