Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin gjort sig känd för lättsinne... i fruntimmersväg,
menar jag?
— Herman? Långt därifrån! Ingen ung man kan leva mer
ordentligt än han. Han är allmänt känd som kronan för vår
nation vid universitetet.
— Gott! Det är just vad jag alltid trott. Men nu sägs
det dock, att han förfört gamle Klintings dotter, den sköna
Hedda. Det var ett dåligt streck av Herman.
—- Av Herman? utbrast Gotthard, och hans panna ryn-
kades. Det är en svart lögn, min far! Vem har kunnat säga
det?
— Tant Dahl var här i går afton och berättade historien
för din mor. Man har så mycket större anledning att anse
den grundad som flickan varit hos Hermans föräldrar med
barnet.
-—• Med barnet! upprepade Gotthard långsamt, och hans
ansikte blev nu lika blekt som det nyss var blossande. O,
Herman, Herman! Och utan ett ord till förklaring störtade
han ut.
— Det var precis vad jag tänkte! mumlade vår hederlige
doktor och ryckte häftigt i polisongerna, vilket hos honom
var ett tecken till stor sinnesrörelse. Precis vad jag tänkte ...
Fan besitta den pojken... Nu skall ”Dahlskan” få något att
springa med... Men varifrån kom hans utomordentliga för-
våning ?
Vid samma tid Bundler, med någorlunda återhämtad fatt-
ning, omsorgsfullt tillslöt sängkammardörren för att börja
en underhandling med sin hustru, störtade Gotthard in i
Hermans rum. Denne satt vid sitt skrivbord, utan att likväl
kunna fästa tankarna på något, som hade samband därmed.
Ur den vakna drömmen uppväcktes han av Gotthards röst:
— Herman, Herman, detta har du gjort! För att skona
mina känslor, och på det mitt hjärta icke skulle brista av sam-
vetskval, har du sörjt för allt... Du har åtagit dig den arma,
du har tröstat henne, då hon stod ensam och övergiven, du
har nästan burit min skuld... Och hon, den milda, tåliga
ängeln, vad hon måste hava lidit! Huru fann du henne, säg
mig allt... O, Hedda, Hedda, har du utstått smärta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
