Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande dag inträdde doktor Bundler med ett brev i handen
till sin svägerska. Djupt sorgklädd, satt hon i sin avlidne mans
stora länstol och grubblade på medel att övertala Herman till
att förmå doktorn att låta Ludvig börja egen handel, ty aldrig
lämnade gunstlingen henne i ro för sina påståenden, att det
var ”mammas plikt” att förebygga det han icke blev behandlad
som en pojke av sin förmyndare. Elfridas råd att han borde
tala själv för saken förkastade han likväl. Ludvig fann alltid
bekvämligast att bara emottaga: verka själv, det var för brå-
kigt med en så envis människa som doktorn, och arbeta —
i den skolan var han icke uppfödd.
Elfrida hade föga hopp att kunna uträtta något varken hos
Herman eller Bundler för sin älskling, men doktorns vänliga
utseende, hans ovanligt hjärtliga: — God morgon, kära svä-
gerska! väckte dock en liten gnista inom möjlighetens stora
område. Hon steg upp och bad sin svåger med den förbind-
ligaste artighet vara välkommen.
— Ja, jag hoppas det! svarade Bundler. Jag har en under-
rättelse, vilken jag tror skall glädja svägerskan, som är en
öm mor... för öm ville jag säga. Det har legat mig om hjär-
tat såsom förmyndare, att uträtta något för Ludvigs väl,
övertygad om att svägerskan gillar de mått och steg jag tagit.
— Låt höra, käraste svåger, låt höra! Jag vet och är fullt
förvissad att, ehuru vi ofta under min älskade mans livstid
voro av olika tankar, svåger dock alltid menade väl, fastän
jag, en stackars svag kvinna, icke kunde fatta det så som nu,
sedan sorg och bekymmer skärpt min blick.
— Kors, vad för en förnuftig anda har kommit över dig,
Elfrida? frågade doktorn förundrad och såg på svägerskan . ..
Nå, nå, icke mig emot! Han uppvecklade brevet utan vidare
företal och läste högt följande:
”Högtärade kära bror!
Värda brevet av den i dennes riktigt bekommet och inne-
hållet observerat. Med avseende på brors rekommendation
emottaga vi gossen ju förr desto hellre, och skall bemötandet
bero på hans eget uppförande. Den fallenhet för lättsinne,
bror behagade omnämna, är ungdomen ofta medfödd, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
