Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm... jag tycker han ser ut att snart vara tecknad på
dödens lista.
— Fattigdom, olycklig kärlek jämte en oändlig mängd
andra sorger ha kastat ett sjukdomsfrö i hans bröst, men
med hoppet skulle han återvända till livet, det tror jag med
visshet.
— Å... fan ger jag en sådan tröst! Doktorn for med
handen fram och åter i de glesnade lockarna... aldrig hade
han varit i en så förtvivlad ställning.
— Ack, tiden är knapp. Vi måste skynda, sade Herman
sakta.
— Nej, detta är ju förskräckligt... men jag kan ej höra
dig längre. Jag skall tala med min hustru.
— Emellertid får jag ju göra ett besök hos den stackars
baronen ?
— Nej, nej, vid Gud, icke ett ord! Jag vill först rådgöra
med Karolina ...
Om aftonen, medan Herman och Gotthard utgöto sina hem-
ligaste känslor och tankar för varandra och den senare, ge-
nom detta verksamma inblandande i vännens angelägenheter,
väcktes till en skymt av liv, höll det äkta paret en lång över-
läggning, vars resultat blev att Karolina skulle utforska sin
dotter och därefter lämna sin man underrättelse huru hon
funnit förhållandet med fästmöns hjärta. Hade Herman rätt,
så... De lyste för denna möjlighet, ty Hermans mörka, kval-
fulla framtid låg tung på deras själ, och att förlora honom
bleve en sorg, vilken de visste att ingen lycka kunde ersätta.
Men, å andra sidan, hur tvinga honom till en sällhet, på vilken
han själv ej mera trodde? Att dessutom se honom i en fram-
tid genom sitt eget ädla, självuppoffrande hjärtas tvivel plågas
av den föreställningen att hon, som han tillbad, vore olycklig..
— Söta Hulda, sade Karolina följande morgonen, då mor
ooh dotter sutto ensamma i förmaket, har du hört att vår
gamle bekantskap, baron Silverspåre, lär vara återkommen
till M. ? Jag ville att han ej vore det.
— Huru så, goda mamma? Han har ju sitt hem hos sin
svåger.
— Han borde icke vara här... Karolina lade tonvikten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
