Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista ordet, ty modersögats skarpa blick märkte skiftningen
på dotterns kind.
”Icke här!” Hon bleknade och rodnade ömsom.
”Han har rätt!” tänkte Karolina, tryckte dottern ömt till
sitt bröst och viskade nästan andlöst: — Äger ej Herman
ensam ditt hjärta?
Vid dessa ord spratt hon till, slet sig ur moderns armar och
flydde. Inkommen i sitt eget rum, föll hon på knä, sträckte
de hopknäppta händerna mot höjden och sade sakta: — Gud,
min Gud, endast du vet det, endast för dig kan jag omtala
huru mycket, huru innerligt jag älskar honom!
— Nå, vad har du erfarit? frågade doktorn oroligt, då hans
hustru inträdde.
Ett ögonblick lutade hon stillatigande sitt huvud emot hans
axel: hon fick ej ett ord över sina läppar.
— Hade han rätt? Ja eller nej... gör pinan kort!
— Han hade rätt: Vårt hopp är förbi.
— Sista stöten! mumlade Bundler med djup ångest... I
Guds namn, låt oss då skrida till verket! Han pressade den
trogna följeslagerskan mot sitt bröst och lämnade rummet
för att söka Herman, som han mötte i trappan.
Blott en blick behövdes för att övertyga Herman, att hans
åsikt nu gillades. Tigande följdes de åt till Gotthards kam-
mare. Inkomna sade Herman blott det enda ordet: — Nå ?
■—- Allt riktigt, svarade Bundler med darrande röst, allt
riktigt: min hustru har utforskat det.
Herman stod där blek och stel som döden själv. Ett par
gånger strök han sig med handen över pannan, och ett par
gånger trycktes ögonlocken med våldsam ansträngning till-
samman, men icke ett ljud av klagan gick över hans läppar.
Den gamle doktorn vände sig åt sidan. Men Gotthard gick
fram och sträckte sina armar emot fosterbrodern.
— Olyckskamrater... viskade Plerman, ett band mera
som förenar oss.
— Var män, mina söner, sade Bundler, bekämpande sin
egen rörelse, var män! Ni genomgå bägge en hård prövning.
Likväl är din fullt förtjänt, Gotthard! Herman däremot hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
