Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han verldar hör p& verldar falla,
Och tusen himlar och än fler
Af deras krossning återskalla;
D& tycker han, som skapt dem alla,
Sig höra — bladen falla ner!
Säg, hvar hans makt sig ädlast röjer,
Hvar lyser den mest underrik:
I denna suck ditt hjerta höjer?
I himlasferemas musik?
I denna jemnvigts djupa lagar,
Som bär i tomma rymden opp
Det stora bloss naturen dagar?
I detta ömma bröst, som klagar
Sitt qval och tröstas af sitt hopp?
För hvem består det hela? Svara!
För Gud? — Det dyrkar honom ej.
Ja, himlarna hans makt förklara;
Men känna de hans godhet? — Nej.
Än för sig sjelft? — Månn1 jorden njuter
Det lif, som solens låga ger?
Den frukt, hon i sitt sköte sluter?
Den svalka, middagsregnet gjuter?
I lefvande, allt är för er.
Systemet ej till sällhet traktar:
Det har ej qval och ej begär.
Den mask med känsla, du föraktar,
I värde öfver solen är.
■ Hvart enda lif, som har förmåga
Att njuta, att beklaga sig,
Har rätt att sucka vid sin plåga.
Har rätt sin skapare att fråga:
Är det den lott, du lofvat mig?
Och dock, tillfreds med den han gifver,
Begär ej i hans plan att se,
Hvad kraft det första hjulet drifver,
Och hvilken kraft det tusende.
Följ blind, men viss, när han ledsagar,
(Fast du hans vägar ej förstår),
Att dessa vägar hafva lagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
