- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
5:7

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 7

Messling . .. Hon gick till sin svåger.
Messling — hon hade ju haft messling
redan som barn. Man kunde väl icke

ha messling två gånger. Det måste vara |

ett misstag...

Hon såg ånyo i det öppna telegram-
met. Nej, der stod messling. Klart och
tydligt: »Sigrid sjuk. Messling. Icke far-
ligt.»

Icke farligt. Det var nu åtminstone
bra. Men resa dit ville hon ändå. —

Grosshandlaren satt och skref: »Nå

Emmy» — han såg upp, »hvad har du |

der? Ett bref från Sigrid?»

Nej — ett telegram.»
det åt honom.

Grossbandlaren blef litet blek och tog
uti bordet: »Ett telegram? — Ar hon —
sjuk?»

»Ja — messling.»

Hon stod och såg på sin svåger, me-
dan han läste. Han läste mycket lånvg-
samt med läpparne hoptryckta och ryn-
kade ögonbryn.

Hon räckte

»Nå, Gustaf, kan du begripa det? Si- |

grid hade ju redan som barn messling.
Kan man få den två gånger? Somliga
påstå det.> —

Han teg fortfarande, och stirrade på
telegrammet.

»Jag far naturligtvis genast dit», fort- |

for hon, »jag vill sjelf sköta henne.»

»Han lade långsamt ihop telegrammet
och rynkade alltjemt ögonbrynen: »Ja,
det är... väl det bästa... som kan gö-
ras...» Han såg frånvarande ut.

Så såg han med ens upp: »Du vill
resa till Sigrid? Hvarför det? Det är nu
alldeles onödigt! För resten är det ju ej
heller farligt.> —

» Nej», sade fröken Lind bestämdt, »men
om det nu är farligt eller icke så reser
jag i alla fall. I afton — med nattåget.»

Grosshandlaren kände sin svägerska.
Det var icke värdt att komma fram med
vidare invändningar. Han teg.

Samma afton reste fröken Lind. Och
morgonen derpå fick,grosshandlaren ett
bref från sin svärson. Ett långt, utförligt
bref, som lugnade honom. ;

Professorn skref, att läkaren trodde,
att sjukdomen kunde häfvas. TI alla fall
finge man hoppas det bästa.

Grosshandlaren kände sig mycket lät-
tad. Han hade icke just kunnat sofva

| på hela natten — af oro. Det hade ändå
| varit en förb—dt obehaglig historia...
| TEE
| — Professorn var sjelf icke hemma, men
| läkaren var inne hos den sjuka. Han
| kom genast ut i salongen, der fröken
| Lind väntade.
I »Fröken Lind? — om jag icke miss-
| tar mig... Ja, professor Löwe gick just
| ut. Han — väntade er icke. » — Han
| var liksom förlägen, talade hastigt och
| afbrutet.
| »Får jag gå in till den sjuka?»
| »Gå in?» Doktorn — han var en stu-
| diekamrat oeh god vän till professor Löwe
| — såg mycket orolig ut. »Det är kanske
| bättre, att ni icke nu genast går in till
| henne. Hon är så svag — nervös...
| Det kunde uppröra henne... Kanske vi
| invänta professorns återkomst. Han såg
| på henne öfver kanten af sina guldbågade
| glasögon.
| >År hon sämre?» sporde fröken Lind
| hastigt.
| Nej — nej — vi kunna hoppas det
| bästa. Tvertom har en vändning till det
| bättre inträdt Men ändå — han fortfor
att se på henne med en underligt nyfi-
| ken pröfvande blick. »Det är... mess-
| ling...» sade han.
»Jag vet.»
Läkaren såg ut liksom han känt en
| lättnad. »När messlingen utbryter vid
| hennes år, så vill den gerna bli svår»,
| förklarade han.

I detsamma kom professorn.

Han var en lång, ståtlig karl med ett
fint, något blekt ansigte och mörkt hår
och skägg. Hållningen var ledig, uttryc-
ket i de djupa, halft beslöjade ögonen
svårmodigt. Det låg någonting sällsamt
tjusande öfver hela uppenbarelsen ...
Han var en stor fruntimmerskarl, och för
resten omtyckt utaf alla, som kommo i
beröring med honom — män och kvinnor.

Han vexlade en snabb blick med lä-
karen, som gjorde en nästan omärklig,
nekande rörelse med hufvudet.

»Tante Emmy» — han kom emot
henne med båda händerna utsträckta —
»att tante nu sjelf skulle kommal Jag
hoppas, att jag inte skrämde er med mitt
telegram ?»

»Gustaf var förut nästan mera skrämd

| än jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free