Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En regndag.
Hon hade icke gått många steg, innan
en gul affisch på societetshusets gafvel,
hennes vänninna och studenten Knapp,
badortens lejon, samtidigt föllo henne i
ögonen.
»Hvad i alla dagar står på?»
»Jo, kom hit skall fröken få se.» Stu-
deuten Knapp lyfte på mössan med ett
litet skratt och så läste han upp:
Zerlina Philip. ”
Den öfver hela Skandinavien kända
och omtyckta skådespelerskan, gerai afton
klockan half sju soaré i societetsalen,
hvarvid hon kommer att uppträda i »Ber-
tha eller brudens afsked,» samt »Träd-
gärdsflickan,» tvenne af hennes glansrol-
ler, i hvilka hon vunnit storartade trium-
fer.
Pris femtio öre för vuxna, tjugofem
öre för barn.
» Hvem är Zerlina Philip?» Lilly höj- |
de sina ögonbryn i cirkonflexform.
»Ja, inte vet jag.» Studenten skrat-
tade.
»Ni är ovärdig alt kallas skandinav,»
skämtade Lilly.
»Det lönar nog inte mödan att se,»
inföll Ellen litet blaseradt.
»Inte löna mödan i regnväder? Jo,
jag skulle vara färdig att uppträda sjelf
och betala femtio öre åt dem, som ville |
rödrutig och en grå sjal för fönsterna
| pojken och ortens enda handelsbetjent in-
| trädt.
han icke hade något kvickt att säga, oc
han skrattade mycket ofta.
Andtligen trädde man in i salen.
Tre stolrader, fyra trädgårdssoffor, e
I fonden en slags fördjupning i rummet
och framför detta ett skynke. Man kun
de icke kalla det lyx.
Askådarne slogo- sig ned under vän-
tansfull tystnad.
Lilly vände sig om för att räkna:
»En, två, tre fyra — fem personer utony
vi. Här är inte trängsel.»
| »Nej,» studenten vred mustachern
och såg ut som om han velat säga någo
I roligt, ifall han kunnat. |
| Fem minuter förgingo, och under ti-
Iden hade två pigor, tre barn, apotekar-
En liten klocka pinglade.
Åter ett par minuter. Lilly vände sig
ånyo om och räknade. »Nu äro vitjugo,»
rapporterade hon.
»Flera bli vi icke,» förutspådde Ellen.
En svag rörelse vid skynket förmärk-
tes; det delade sig långsamt och blottade:
en toalettbyrå med två ljus på, för öfrigt
skumrask, en stol och ett bord med en
fågelbur på
Plötsligt öppnades en dörr i salen.
se på, bara för att få slut på dagen» me:
nade Lilly. »Jag går då bestämdt.»
»Gör du? — Nå, då går jag väl med
för sällskaps skull», samtyckte Ellen.
»Dito, dito,» instämde studenten —
och skrattade.
Man kom öfverens om att mötas
utanför societetshuset en kvart på sju för
att få bra platser.
Som om det hade behöfts i en liten
stad på sexhundra innevånare, hvaraf
hälften besökte bönemöten och den andra
hälften, »huggormars afföda», till största
delen voro så fattiga, att deicke en gång |
"hade råd att vara fromma, d. v: s. att
afstå från verlden och offra åt hedua-
missionen.
Ellen lät vänta på sig i dryga tio mi-
nuter, det var så likt henne, hon blef al-
drig färdig i tid, och Lilly slet i otålig- |
het sin ena handske midt uti; det var
återigen ofantligt likt henne, Studenten
| för alt kunna njutas, och så var det äf
| kars olycksfågel gör, då drar sig den kär
En varelse, iklädd någonting för detta
hvitt, rusade med ett snälltågs hastighet
förbi publiken och in i fördjupningen:
Här vände hon sig åt sidan, som om hon
talat utåt: »nej, nej, jag stannar här,»
och så kysste hon på fingret.
Lilly såg först på studenten och så
stoppade hon näsduken i mun, blodröd
af återhållen skrattlust.
Och nog tog det sig onekligen litet
besynnerligt ut, men hvad skulle det stac-
kars offret göra, då hon icke på annat
sätt kunde komma in i sin bur?
Det fins mycket skönt, som måste ses
ven med Zerlina Philips spel. När nå
gonting är medelmåttigt verkar det trå-
kigt, men när det är riktigt uppåt väg-
garne galet, under all kritik ynkligt, nä
det är ett riktigt grundfiasko, som en stac:
leksfulla nästans munvinklar till ett bred
bara skrattade, det gjorde han alltid, då
leende, och hon känner sig lika belåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
