Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det unga
Frankrike,
samma gång ymnigt och intensivt i syn och
känsla. Med andra ord: Guy de Maupassant
är en individ, hos hvilken den fysiologiska,
i dess innersta lif ännu lönliga organismen
verkar på sådant sätt, att dess för iakttaga-
ren skönjbara psykologiska bottensats med
dessa ord erhåller sin allmänna distinkta de-
finition. Hvad det sålunda först gäller, är
att undersöka denna säregna själsliga struktur
samt att uppdraga en plansch öfver den-
samma, en plansch i själslig anatomi, med
ledning af och på basis af de föreliggande
faktiska produkterna af dess verksamhet.
Det fins tvenne faktorer, som gemensamt
samverka till att gifva hvarje produkt af in-
dividnelt själslif dess säregna prägel och
"hvilka båda, hvar i sin mån, gifva relief åt
densamma. ÅA ena sidan är det vissa, be-
stämda företeelser af en viss, bestämd kyn-
nesart och> allesamman inbördes beslägtade,
som företrädesvis sätta den på ett eller an-
nat individnuelt sätt danade själsapparaten i
verksamhet, på grund af en ömsesidig fränd-
skap och attraktion mellan detta slags före-
teelser och detta slags själsstruktur; å andra
« sidan blir hos den slutliga produkten genom
den” själsliga organismens bearbetning den
kynnesart än yttermera skärpt, hvilken var
gemensam för företeelsen och själsstrukturen.
Det fins alltså dels ett kwad i impuls dels
ett huru i bearbetningssätt, genom hvilkas
samverkan produkten. till sist utgår ur det
individuella själslifvets verkstad med sin di-
stinkta särform. Då det är fråga om en
diktare och ett diktverk, vill detta tydligtvis
säga, att man kan uppleta den förres indivi-
dualitet i det senare dels i detta hvad som
behandlas, dels i detta Jmwmu det behandlas,
å ena sidan i valet af ämne, i motiven, per-
sonerna och miliöerna, å den andra i bilder-
nas och stilens karaktär, i berättelsens ton
och yttre allure, i kompositionsfigurens be-
skaffenhet. Med andra ord: det fins en ge-
mensam kynnesart hos å ena sidan materia-
let, å den andra bearbetningssättet, och i den
slutliga produkten är denna kynnesart, som
är författareindividualiteten, så utpräglad, att
man kan undersöka denna själsliga struktur
in i dess mest mikroskopiskt fina cellväfnad
och uppdraga en i detalj distinkt plansch i
själslig anatomi.
I Guy de Maupassants individualitet är
som nämdt det fylligt starka, det på samma
gång ymniga och intensiva, det allmänna
grunddraget. Hvad han fördenskull såsom
diktare företrädesvis söker och med förkärlek
utväljer till användande och förarbetning i
sin diktning, det är de företeelser i själs-
och naturlif, hvilka ega detta samma allmänna
grunddrag.
Det är landsbygden och landtlifvet
han helst skildrar. Han söker ständigt ut
till Normandiets kustlandskap, Auvergnes
bergstrakter, Corsicas vilda fjellnatur; och i
dem bland sina noveller, i hvilka han dväl-
jes i Paris, gör han upphörliga utflykter, än
till. Boulognerskogen och Seine-stadens andra
omgifningar, än till aflägsnare bygder, så
snart han kan finna någon rimlig anledning
(exempelvis i »Bel-Amiy). Ett naturel som
hans står här midt i sitt rätta miliö. Här
är det stora vidder, i hvilka en fyllig och
expansiv känsla kan breda sig ut, fritt, oänd-
ligt; — ett svällande myller i jorden liksom
i en urkraftig menniskas eget inre; — en
storslagenhet i scenerier och dåd, i öden och
karaktärer, hvilken låter den mäktiga reson-
nansen i en sådan individs känslolif komma
till sin rätt och göra sig gällande; — blos-
sande naturliga färger och döfvande naturliga
dofter, med hvilka han kan mätta sina sin-
nen. Och baksidan af allt detta tilltalar ho-
nom icke mindre: det monstruöst groteska,
det grofkornigt humoristiska, det animalt bru-
tala, det ymnigt vidriga. Ty det innersta
väsendet i dessa båda skenbart motsatta slag
af företeelser är ett och samma, de växa ut
som tvenne stjelkar från samma rot: det
omedelbara, våldsamma, äfventyrliga, saftsväl-
lande urlifvet, lifvet närmast naturen, lifvet
i första hand så att säga.
Då Maupassant gör parislifvet till ämne
för sin diktning, söker han ut sådana sidor
af detsamma och sådana typer, med hvilka
hans eget naturel är befryndadt, och förarbe-
tar detta material så intimt personligt, att
man strax känner igen hans egendomliga
sensibilitet i detta stycke lif i dikt; Det
samfundslager ur det moderna Paris, hvilket
han särskilt uttagit till analys och dikt-
ning, blir under hans händer till en hvit-
menad grift, fyld med de dödas ben och all
orenlighet; och den typ, han fixerat för
sig till medelpunkten, kring hvilken han
grupperat de andra figurerna och koncentre-
rat denna sin afskräckande sedemålning af
modernt lif, är ett starkt och hänsynslöst
landsbygdens barn, som tränger sig fram i
lifvet med hårda armbågar och dödt samvete
och som omsider står der uppe på krönet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
