Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Om wverldsåskäådningar.
har ju heöttills nästan uteslutande bestått i
att plugga i de ungas hufvuden legioner
»fördomar» 1, otaliga föråldrade idéer, idéer,
hvilkas korrelat upphört existera för fomtio
år sedan, för två hundra år sedan, för två
tusen år sedan — ja för 3,400 år? se-
dan!
Idéerna om könens sedliga förhållande
till hvarandra, om familjens helgd, om kvin-
nans uppgift, äro naturligtvis också förål-
drade, lika med fördomar, då de ej längre
motsvara kvinnans samtida socialekonomiska
ställning. »Kvinnofrågan» och »sedlighets-
frågan» äro i grunden socialekonomiska frå-
gor (ej. som åtskilligt folk inbillar sig, rent
ideologiska frågor) — och blotti detta sam-
manhang kunna de korrekt uppfattas och
bedömas.
Det har hittills gått och gält som dogm
att »gamla, förståndiga»> menniskor nästan
alltid ha rätt gent emot den »fåvitska» ung-
domen. Af vår hypotes följer däremot, att
de unga alltid ha rätt gent emot de gamla
— ty, under det dessa senare fäkta med,
af utvecklingen öfyervunna idéer, såsom
med spöken eller »gengångare», insuper
ungdomen med friska kraftiga sinnen och
i djupa drag den lefyande, pulserande verk-
ligheten — — — naturligtvis: så ofta de
»äldre» icke göra detta omöjligt genom sin
»uppfostran».
Vidare följer af vår hypotes, att det
ingalunda är så vigtigt utveckla intelligen-
sens formella sida (såsom medeltidens skola-
stiker och nutidens latinsvärmare mena),
som fast mer »sinligheten», stöwmnrena. Ty
det är ju på dessas lifaktighet, fina reak-
tionsförmåga och kraft det beror, med hvad
medyetandet blir fyldt, och Jur mycket af
medyetandets innehåll blir ett troget uttryck
för den samtida verkligheten.
Att hela samlingen af religiösa, politi-
ska, juridiska dogmer — hvilka älska hölja
sig i en mystisk — »öfvernaturlig» gloria,
ast emedan de alla sakna korrelat i vår
tids socialekonomiska process — måste ka-
stas öfver bord af den; som antar vår hypo-
tes, behöfver jag knapt särskildt framhålla.
+ Att de »bögre» klassernas egendomliga ställ-
ning i de nutida samhällena göra dem till offer för
en själs- och intelligensmördande konservatism —
är naturligtvis ej här glömdt.
? Moses lär ju ha verkat omkr, 1500 före vår
tidräkning.
Tillförene har man ansett resterna af
förgångna generationers, ja lemningarne af
utdöda folks och länge sedan grusade civi-
lisationers idélif för något synnerligen »he-
ligt», något som särskildt ungdomen borde
flitigt tillbedja (t. ex. skolstudiet af judiska,
grekiska och romerska traditioner) — wi,
moderna, måste deremot anse dessa kvar-
lefvor af föråldrade verldsåskådningar såsom
ett utvecklingens affall, från hvilket enhyar,
som ej gent emot sin egen tid vill sticka af
som en mumie, måste omsorgsfullt ena
sig: I
På den gamla berömda frågan:
är sanhing?» svarar vår hypotes icke som
gamle Kirkegaard: »blot det er sant, som
er sant for dig!» utan: »blott det är sant,
som är sant för dir tid!» Där ligger skil-
naden mellan »individualism» och »socia-
lism» — mellan en viss, nu föråldrad verlds-
åskådning och den nya tidens.
ok ok
+
» hvad
Satsen : de socialekonomiska utvecklings-
processerna äro de transscendenta korrelaten
för idéerna, för verldsåskådningarne, är en-
ligt min mening icke ett blott hugskott,
icke en blott fiktion, utan en väl grundad
och för närvarande owmbärlig hypotes. Vi-
dare är det min meningy att alt, som är
ungdomsfriskt, lifskraftigt, hoppfullt, mödernt
uti samtidens intellektuella lif är — med-
vetet eller omedvetet — konsekvens ur
denna hypotes. De olika specialisterna hafva
dragit de olika konsekvenser, som tillhöra
hvar och ens specialitet. Den gemensamma
utgångspunkten karaktäriserar dem som en
grupp af tänkare — trots olikhet i lynnen
och olika verksamhetsfält. De äro alla re-
volutionärer par excellenee — emedan vår
tid är en social brytnings- och nydanings-
och revolutionstid par excellence; För mig
äro de alla ex» andes barn: de må heta Zola,
Ibsen, Strindberg eller ’Tschernyschevskij;
de må kalla sig socialister, socialdemokrater
eller anarkister; de må vara »impressioni-
stiska» — nutidsmålare eller wagnerianska
»framtidsmusikanter»; de må uppträda som
religionshatande ateister eller som filosofi-
föraktande »materialister»; de må, anfäktade
+ Hyarmed värdet af vetenskapliga forskningar
i svunna tiders idélif teke förnekas — hvarifrån
dock viigen är lång till att drapora sig själf 1 de
uppgräfda idéerna. Arkeologerna ställa sina fynd i
museerna — låt oss göra så med gamla idéer också!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
