- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
198

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198 »Nio och sju

signaturer.»

innehålla verkligen åtskilligt dilettanteri, åt-
skillig slentrianmessig efterklang. Icke desto
mindre gör hr H:s kritik på oss intryck utaf
påtaglig ensidighet. Men denna beror med
undantag egentligen blott för ett fall, den onö-
digt kistliga granskningen af Björck, uppå
kritikerns ståndpunkt,

Ty ingen poesi, vore den än så fullkom-
lig, som delar »signaturernas» allmänna syn
på tingen, d. v. s. står på kristen och idea-
listisk botten, kan genom hr H:s glasögon te |
sig, som egde den någon förhoppning att varda |
af betydelse för framtiden. Den literatur som
han, liksom hela Brandes-skolan, skall erkänna
för modern, måste kasta principerna personlig
Gud, personlig odödlighet och personlig fri
vilja öfver bord, måste vara en naturalism,
som är det konstnärliga uttrycket för en |
Jaktiskt materialistisk verldsåskådning, men
som. blott från denna ståndpunkt kan gillas
och förklaras. — Allt annat blifver »roman-
tik». Den mycket omordade och med afseende
på sjelfva stridsfrågan mycket missförstådda
kampen mellan »idealism» och »naturalism>» |
står alltså ej mellan tvenne literära smakrikt- |
ningar blolt: den står mellan två diametralt |
motsatta verldsåskådningar. |

En hufvudanmärkning vid detta genmäle
blifver alltså, att flera bland de af hr FH. på-
pekade bristerna endast från hans ståndpunkt |
äro brister. Den som i lifvet blott ser en
ödets meningslösa lek med menniskorna, en
grå hed, en gåta, der intet är visst utom för-
gängelsen, sedan tron på ett öfversinligt mål
för tillvaron och en kärleksfullt ledande försyn
kastats öfver bord, hans pessimism och skespis |
måste hålla sjelfva grundtonen i en Ernst
Björeks liksom instinktmessigt harmoniska poesi
för osann och skalden sjelf för en duperad
eller en bedragare. Från vår synpunkt der-
emot har denna art poesi, äfven der dess yttre
former äro konstruerade och otillfredsställande,
mera inre sanning än all naturalism i verlden,
emedan sanningen dock beror på hela åskåd- |
ningssälttet i högre grad än på den yttre de-
taljen.. Och hellre ep ungdomlig entusiasm
för och intuitiv syn på lifvets ideala makter
— äfven der den som hos 60-talets »signa-
turer» ingalunda är förenad med t. ex. Viktor
Rydbergs kritiska tankskärpa eller ännu hunnit
gå upp i en stor personlighet som hos honom
— än den blaserade öfverklokhet, som likväl
aldrig ser skogen för träd; helst der man £o-
ketterar med detta lyte för att vinna en för-
aktlig »intressanthet!» —

| turerna».

En annan sak är, som redan sågdt, den

| bristfälliga konstnärliga utformningen och från-

varon af egentlig originalitet, hvilka brister
ofta med skäl kunna anmärkas hos »signa-
Naturligtvis böra dessas kalendrar
ej heller på något vis jemföras i betydelse
med t. ex. dem, som en gång jemte och efter
Fosforos framburo nyromantikens alster för
den svenska allmänheten, Men man glömme
då ej, att de förras anspråk väl ej heller voro
slörre än vanliga publikationers i samma väg;
de pretenderade nog icke att förete ett galleri
af fullmogna skaldepersonligheter, än mindre
alt »representera ett tidskifte i vår literaturs
historia,» hvilket naturligtvis icke förtager
sjelfva bristerna. — Men när denna tid helt
kategoriskt säges vara »en ålderdomsbräcklig
gubbes — hvad i all verlden anser hr Hans-
son »dekadansliteraturens» och den blaserade
pessimissens tid då för alt vara??

x

Vi öfvergå till enskildheterna.

Först torde väl hr H:s åsigt, att Carl
Snoilskys bidrag till »sju signaturers» kalen-
der beteckna hans diktnings höjdpunkt, kunna
skarpt ifrågasättas. — Vi instämma hjertligt
med hr H., då han på annat ställe (i »Ny
Jord») antyder, hur den gängse tidningskriti-
ken öfver Snoilskys senare diktsamlingar är
tillgjord och banal, en hänförelse, hvilken lika
ofta är uppstyltad för att det »skall så vara»
som förorsakad utaf verklig estetisk insigt.
Hvad som där konst hos Snoilsky, »senterar

I ieke Per och Pål,» hvilka deremot fullständigt

fångas utaf ett fosterländskt eller demokratiskt
ljudande uttryck. Men hvad hr H. nu sjelf
icke tyckes vilja se hos Snoilskys »demokra-
tiska diktning», och som just helt och hållet
skiljer den från naturalisternas, är hjertelaget
och tonen, det starka och sunda, det manliga
och i god mening simpla, som gifver hans
sociala dikter ett »förenande drag» (hinc la-
crymcee?) och lika litet nedlåter sig till några

| mefistofeliska grimacer som hans rent lyriska

poesi till koketteri med osunda och trots all
konst vämjeliga »dekadans-stämningar.>» Ty
det är väl derför som Snoilsky numera icke

| lär förmå att sätta »nutidsungdomens» (läs:

naturalistkotteriernas) »innersta i dallring,» då

ju hans poesi — lyckligtvis — framspringer
ur ett »helt annat känslolif> än ofvan berörda,
högligen intressanta »innersta» —- och dess-

utom baserar sig på en spiritualistisk verlds-
åsigt samt således i en tid, då all intelligent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free