Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 7. Barnen i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
»Barnen» — så kallade vi nu dem -
Två pojkar, ej ännu till tjugu hunna,
Så gröna som skogen, de valt till hem,
För hvar dag, som gick, allt mera tunna,
Hvarfrån de kommo, vet ingen en skymt,
Och ingen, om nå’nsin de haft en moder;
Kan hända barn, som från skolan rymt:
En rank och mörk som en tall, hans broder
Med blått och guld i öga och lock
Och mild och fin i sitt tal, men sällan
I språk med oss; och vi tvekade ock
Att med deras hemlighet dra dem i fällan.
Ty de lefde så ensamt och skyggt och still’
Och tycktes bekymra sig blott om hvarandra,
Och gerna blundade vi dertill
Och läto dem ostördt sin bana vandra.
En länsad grufbit de födde sig på,
Men de kunde ha lefvat utan att äta,
Ty de hade ett sätt att leka, de två,
I sitt tält och allt omkring sig förgäta.
Det spordes ej om deras hemlighet. Stum
Den förde i ögonens djup sin talan.
Och ingen fick nalkas de bådas rum
Okallad, förutom bien och svalan.
Så gick deras lif, — till dess en qväll
Jag satt här, färdig min dörr att låsa,
Då mot aftonhimlens rosiga pell
Fram stod sheriffen från Mariposa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
