Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 7. Barnen i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Pä hand och på röst han skakade smått:
Då visste jag strax, det var någonting galet,
Ty der fans ej mycket på jord, som förmått
Jack Hill att darra så der på talet.
»Gå, varsko barnen,» han hviskade hest,
»Säg dem, jag är här: de förstå nog vinken.
Med häktningsorder jag hit har rest:
En ful historia! Så skynda, i blinken!»
För sent! De sett, när på kullen han kom.
Jag sprang till tältet och fann dem döda,
I famn på hvarann, än hållande om
Den flaska, hvars gift de låtit flöda.
Der låg deras hemlighet kall på bår,
Deras lif, deras strid, — en gammal historia!
Ty de blåa ögon, det gyllne hår
Var en qvinnas skam och en qvinnas gloria.
Hvilka de voro? — Ack fråga ej det!
Långt hellre må solen på grafven ni spörja;
Eller kanske den hviskande vassen det vet,
Eller syrsan, som qvittrande der hörs sörja.
Allting är glömdt, utom kärleken blott,
Allt, hvad vi visste om »Barnen i skogen.» —
Der har en bit, som är vek, ni fått,
Men den är mensklig också och trogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
