Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 8. Lokomotivförarens signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två långa hvisslingar klart genom daln:
Det var den vanliga qvällsignaln,
Hvarmed Guild, maskinisten, god afton bjöd, —
God afton åt hustrun, der fram han strök
Förbi sitt hem genom stenkolsrök;
Och i becksvart natt
Skeno lyktorna matt
Medan tåget bort förbi farmerna sjöd.
För en kärlekshelsning tarfligt nog!
Men qvinnan, som lyddes dertill, hon log;
Trots vakor och väntan blef kinden röd.
Ingen kärlekssång, ingen ljuf serenad
Kunde säga så bra, hvad den hvisslingen sad’:
»Först pligten min vän,
Så vår kärlek se’n!
Arbeta och vänta! God natt!« — det ljöd.
Turister fina och fattige män,
Spårvexlarn, som stod på sin vaktpost än,
Och alla, som hade vid banan sitt bröd,
De logo åt pipans skärande hvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
