Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 10. Lukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Dermed bar det till på det viset:
Det var qväll, då jag vandrade hit,
Till att säga dem alla belt vackert farväl,
För jag tänkte få skjuta en bit
På morgon den dag, då de reste,
Och jag skakade hand med dem så, —
Men ej med miss Mabel, ty hon var sjuk,
Som också man lät mig förstå.
Men just som jag går förbi huset
I dagningen, varsnar jag en,
Som stiger, en vacklande dimbild lik,
Upp på kullen i morgonens sken.
Miss Mabel det var — helt allena,
Med en spetsschal hängd öfver kjoln,
Och hon stod der på vägen, så rank och smärt,
Och på kinden ett stänk utaf sol’n.
Och hon såg mig rakt in i ögat: —
Jag har sett något sådant förut,
Då en gång jag förföljde en sårad hjort
Vid Klarsjön till strandens slut;
Och jag satte mitt knä på hans nacke,
Ocli jag lyfte just upp min knif,
Då han gaf mig en blick liksom hon, — nå ja,
Den var nu förbi med hans lif.
»Vi fara i dag», så sad’ hon,
»Ocli jag ville dock säga adjö
At er just här i ert riktiga hem,
Bland skogar och berg och sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
