- Project Runeberg -  Från Amerika /
262

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

FKAN CHICAGO T1XL OMAHA.

På största delen af vägen ser man beständigt små farmer, eller
åtminstone här och der ett stycke inhägnad eller litet stängsel
emot jernvägen, som antyder grannskapet af menniskoboningar.
Kor och hästar vandra i stora hjordar i gräset, som synes vara
ännu högre än kustlandets. De beskedliga djuren låta det desto
värre icke vara nog härmed, utan lägra sig rundt omkring på
banan och vålla derigenom mycken tidspillan, alldenstund tåget
hvarje ögonblick måste sakta sin fart, till dess lokomotivets
hvisselpipa skrämt dem bort från spåret. Endast på
proportionsvis få ställen ser man således på denna färd de ensliga,
öde, ändlösa grässträckor, som man sedan Coopers tid föreställer
sig under namnet prärier. Till ersättning härför göra dessa
grässlätter så mycket mera effekt, då man undantagsvis träffar
på dem, i synnerhet om det händer emot aftonen, då de i det
försvinnande ljuset se dubbelt ändlösa och melankoliska ut.

Bantåget stannar vid en mängd små stationer, ofta alldeles
obegripliga hållplatser, bestående af två eller tre brunmålade
träskjul, af hvilka blott ett är bebodt. Här finnes ännu icke
något särskildt stationshus. Man synes på dessa ställen ännu
lefva i den tid, då distributionen af bref tillgick på det sättet,
att postmästaren gick med brefven i sin hatt, tills han en
dag-mötte adressaterna. På andra ställen har en liten präri-stad
börjat att bilda sig. Man ser då på en gräsklädd
sluttning-ligga strödda ett eller två tjog ljusa, små trähus, så vidt man kan
se, utan någon plan, men för öfrigt i sin anläggning alltid
bekräftande det amerikanska påståendet, att de tre första ting,
man bör tänka på, äro: 1) utskänkningsrum; 2) kyrka; 3) skola.
Man bryr sig ej om, huruvida det finnes någon växtlighet af
träd eller dylikt i grannskapet. Husen stå blotta och bara i
gräset, och en sådan liten stad midt ute på prärien ser onekligen
ut, som om den skulle kunna få en Cæsar att betänka sig på,
huruvida han dock icke hellre ville vara den andre i Rom än
den förste på ett sådant ställe.

Prärierna hafva den synnerliga obehagligheten med sig för
jernvägsresande, att der dammar ofantligt. Den fria platsen på
platformen utanför kupén är så inbjudande, att man en stund
söker uthärda dammet; men under tiden blir man så
öfverväldigad af stoftskyarna, att man, till hälften storknad, måste
draga sig tillbaka in i vagnen. När till dammet kommer, att
de amerikanska lokomotivernas rök på ett synnerligen obehagligt
sätt intränger i vagnarna och fyller atmosferen med svafvellukt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free