Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin fortkomst och uppfostran. Sitt motstycke har denna tanke
inom det tredje ståndet i de väldiga föreningar af kapitalen, genom
hvilka dessa senare blifvit så mägtiga häfstänger för främjandet af
all slags yttre samfärdsel mellan folken i handel, sjöfart, industri,
o. s. v. — ytterst sålunda förberedande den kosmopolitiska
sammanslutningen mellan skilda verldsdelar och nationer till ett humanismens
alltomfattande rike. — Inom de andliga verksamhetsområdena
framträder på ännu bestämdare sätt detta samma behof af gemenskap, af
att arbetet må blifva ett samfäldt. En oöfverskådlig mängd af
offentliga och enskilda föreningar synas här hafva tagit om hand kanhända
de väsentligaste bland nutidens kulturuppgifter, vare sig det gäller
att utbreda upplysning, att afhjelpa sociala missförhållanden, att
bispringa nödställda individer och samhällsklasser, att verka för
politiska syftens genomdrifvande eller att bereda insteg åt vissa idéer
inom det kyrkliga och religiösa området. Från föreningame för
fattigskolor, för skeppsbrutnes räddande, för »barmhertigheten på slagfältet»,
ända upp till de öppna eller hemliga politiska klubbarne,
missions-och bibelsällskapen, de till antalet ständigt velande religiösa sekterna
och frikyrkorna o. s. v. — öfverallt röjer sig inom nutiden en
omisskännelig benägenhet att till, ett samfund, till ett organiseradt helt
förlägga civilisationsarbetets tyngdpunkt. Till den grad är detta
associa-tionssträfvande ett för vår tid egendomligt, att till och med de afgjordt
negativa och samhällsupplösande riktningame betjena sig af detsamma
ej mindre ifrigt än de positiva; vi erinra om t. ex. de »ateistiska» och
socialistiska föreningame i England. 1 ondt som i godt synes den
tanken vara inom alla områden den genomgående, att den enskilde
säkrast förverkligar sina syften då, när han, lemnande sin isolerade
ställning utan att derföre uppoffra sin sjelfständighet, ingår såsom
medlem i ett större helt, med hvilket han finner sig hafva
gemensamma intressen.
Förhåller det sig nu månne så, att äfven den här omtalade
riktningen inom nutiden — den förenande eller organiserande — kan
likaväl som den förut skildrade — den personen frigörande — anses
vara en följd, en afspegling af den mer eller mindre klart fattade och
rätt tillämpade kristna personlighetstanken? Att så verkligen är fallet,
synes oss vara ådagalagt, såvida det kan visas, att äfven inom
kristendomen regeln »en för alla och.alla för en» är den undantagslöst
gällande. Uppfattar kristendomen menskligheten såsom ett organiskt helt,
der intet särskildt organ kan fylla sin bestämmelse på annat sätt än
genom samverkan med de öfrige, bka litet som organismen i dess
helhet skulle kunna ega bestånd, om något dess organ lössletes från
det hela — då torde man vara berättigad att antaga tillvaron af ett
sammanhang mellan denna kristna verldsbetraktelse och de idéer om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
