Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
representationer. Valrätten och valbarheten till andra kammaren
gjordes beroende af en låg census*) och vissa qvalifikationer i fråga om
ålder och bostad. Adel och prester afträdde från sina politiska
rättigheter såsom stånd. Den andra statsmagten fick en nästan helt och
hållet demokratisk karakter, liksom den förut fått det i Norge (1814)
och Danmark (1849); ty, om äfven det monarkiska elementet i vissa
fall fick bibehålla prerogativer, som icke öfverensstämma med ett fullt
demokratiskt statsskick, såsom t. ex. rätt att allena stifta lag i
administrativa mål, hvartill äfven räknas skolväsende, vid utnämnande af
kamrames och länsrepresentationens, ordförande, så ha dessa
prerogativer numera icke någon särdeles betydelse, då konungen numera icke
utöfvar sin administrativa lagstiftningsrätt utan riksdagens medverkan,
och kamrames talmän samt landstingens ordförande hafva ganska liten
eller ingen inflytelse på besluten.
Sådan är i största korthet historien om slitningen mellan
samhällselementen i Sverge. Ett folk, som alltid förstått göra det folkliga
elementet gällande, då aristokratien och hierarkien i det hela taget
numera existera endast till namnet, eller åtminstone icke längre ega
några politiska rättigheter såsom stånd eller klasser, och der de också
aldrig förmått skilja sina intressen från folkets, om de ock under vissa
tidskiften låtit sig förledas till egoistiska ståndsintressens förfäktande
— ett folk, der regenten än i dag såsom för tre hundra år sedan kan
med all rätt säga att han styr med Guds och Sveriges allmoges hjelp,
— ett folk som eger fullständig yttrandefrihet och bevarar denna
såsom sin ögonsten, — ett sådant folk måste dock för en utveckling i
demokratisk eller sjelfstyrelseriktning anses kunna gifva ganska goda
garantier, för att vara värdigt att hland de första inträda i ett fritt
europeiskt folkförbund.
Men den svenska intoleransen i kyrkligt hänseende, skall man
invända, — denna intolerans som ådragit Sverige benämningen af »det
protestantiska Spanien», — ligger icke i denna en anledning att göra
Sverige misstänkt i fråga om den liberté d’ésprit, som måste förutsättas
för all möjlighet af sjelfstyrelse hos ett folk? — Ett folk må vara
huru politiskt frisinnadt som helst, det må ega de förträffligaste
politiska institutioner, — det är dock långt ifrån att vara möjligt af
sjelfstyrelse, så länge det i kyrkligt afseende tänker, känner och handlar
exclusivt, intolerant, sjelfviskt i förhållande till andra
religionsbekän-nare. Ett /folkförbund grundar sig lika mycket om icke mer på goda
För valbarhet till första kammaren bestämdes en årlig inkomst af
minst 4,000 R:dr svenskt (== något öfver 5,000 francs); för valbarhet
till andra kammaren en årlig inkomst af minst 800 R:dT sv. (= omkring
1,100 francs).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
