Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
3.
Nu, sedan Augusta tröstat sina egna, tänker hon äfven på andras glädje
och beger sig till stugan, för att der gifva anordningar om folkets julfest. Här
träffar hon åter tillsamman med gamle Pistol, som satt i stugan,
»Rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket.»
Vid Augustas inträde i stugan har Pistol med sin berättelse kommit långt i
Turkiet. Han finner dervid en viss bister förnöjelse i att för sina åhörare
förtälja om turkarnes vilda sinnelag och framfart. För hans härdade nerver
betyder det ingenting att tänka sig sjelfve den unge kaptenen klädd i en
brinnande beckskrud stå för sin front; och Pistols egen son får dervid göra
sin chef sällskap. Dessa bilder göra emellertid ett starkt intryck på den unga
flickans lifliga sinne och med mild förtrytelse bannar hon Pistol för hans
»skrämmande ord och bedröfliga sagor». Denne å sin sida vill ingalunda göra
den vänliga fröken ledsen, utan är genast färdig med en berättelse för att
visa, att
vhjertan
Finnas hos turkarne ock, fast fula de vore som vilddjur».
Denna Pistols berättelse och Augustas romanser bilda i flere afseenden rätt
karakteristiska motstycken till hvarandra. Båda de berättande ha samma mål
i sigte, nämligen att visa huru det icke är så farligt att råka i turkarnes hän-
der, utan att åhöraren kan hoppas det bästa. Augusta hemtar ämnet för sin
sång helt och hållet ur diktens verld, och kläder den romantiska saga, hon för-
täljer, i rosenskimmer; till och med hennes meter är lätt och smekande. Ock-
så är det ju romantiska känslor af kärlek och beundran, som utgöra de ver-
kande krafterna i hennes saga. Helt annorlunda Pistol. Han tänker icke på
att anlita dikten, men han behöfver det icke heller, ty han har sin egen er-
farenhets rika förråd, ur hvilka han kan hemta sitt enkla ämne, tacksamheten
hos en räddad fiende. Den tilldragelse. han förtäljer, omslutes af en dyster
ram af strid och död, och skildringen utföres äfven med konstlös bredd i fram-
ställningen och stundom med stark realism i teckningen. Trots dessa olikheter
nå bägge de berättande sitt mål; den ena genom styrkan af sin ungdomliga
hänförelse, den andre genom tyngden af den erfarenhet han genomlefvat.
När Pistol slutat sin historia, har dikten hunnit sin vändpunkt. Stor-
men har lagt sig i allas sinnen, och julens frid har gjort sitt inträde. Nu bör
dikten få sin afslutning; nu bör den sväfvande ställningen i afseende & de
frånvarande blifva klar. Ty nu känna vi, huru alla diktens personligheter äro
beredde att mottaga detta afgörande, med saktmod i glädje om de saknade
hemkomma, ’:med saktmod i sorg om de för evigt blifva borta. Och afgörandet
kommer, men i och med det samma yppar sig en ny kontrast, eller rättare,
en förut befintlig blir skarpare. Majorens familj får till baka honom, som sak-
nats i dess krets; men gamle Pistol får för alltid sakna den ende, som ännu
kunde förljufva hans ensliga lefnadsafton. Härigenom samlas hela vårt intresse
kring den åldrige krigarens figur. MHurudant skall hans möte blifva med de
lycklige, som återfått hvad han förlorat? — Snart stå vi vid detta möte, diktens
härliga slutscen. Enkelt men storartadt är intrycket af denna scen, och det
störes ej genom närvaron af några bipersoner, ty dessa ha på ett naturligt
sätt blifvit aflägsnade. Blott majoren och Augusta bli qvar i salen. Den
förre njuter i ro af sin glädje, men Augusta, som förut varit glad under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
