Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
om orsak och verkan, att samma verkan äfven framkallades af en myras nerv-
knut. Invändningen om gradskilnad duger icke här: ty den i fråga varande
tanken (verkan). mer eller mindre fullkomligt utförd, ordnar sig alldeles af-
gjordt under tankelagarne, och dessa, så väl som alla verkningar, skulle ju »stå
i ett så omedelbart och nödvändigt sammanhang? med hjernan, att de icke
skulle kunna finnas till utan denna sin orsak. Z kan icke härflyta såsom
omdelbar följd ur bäde V och Y, äfven om dessa orsaker i ringaste grad
skilde sig från hvarandra. Han kan endast vara Z, derför att Y är Y, men
i förhållande till V är han X. Det hjelper icke upp saken. att med Huschke
förklara: »Ju mera hjernans vindniogar slingra sig. ju djupare fåror de lemna
mellan sig, ju flera intryck och förgreningar de hafva, ju mera till utseendet
oregelbunden deras bygnad är, desto fullkomligare och i anseende till själsverk-
samheten högre stående finner man också sjelfva djuret vara.»
Oxen och myran — ja den mensklige fånen och myran!
Denna antydning torde vara till fyllest för vårt ändamål i frågan, om för-
nuftiga varelser å främmande verldar i rymden kunna undvara jordmenniskans
hjerna. Men gifves det tänkande utan hjerna, så faller hela den så mödosamt
utarbetade trosartikeln, att hjernan är orsaken och tanken verkan, ned till ett
löst hugskott.
Tankelagarne mäste deremot vara desamme i hela tillvaron. Enligt dem
veta vi, att vissa lagar äro allmängiltiga öfver hela verldsalltet; att detta uppe-
hålles af tyngdlagen, inses lika väl af maänmenniskan, om någon sädan för det
närvarande finnes, som af den sannolikt högt stående Jupitersinvånaren. på
hvilkens tillvaro den kan lättast tvifla, som uteslutande bygger verkligheten på
ögats vitnesbörd. Verldsalltets ytte ordning och sammanhang skådas klart af
tanken, han må dervid betjena sig af hjelpmedel sådana som jordmenniskans na-
turliga och konstgjorda verktyg (hjernan och fjerrglasen), eller af en fri och
eterisk form å någon himlakropp t. ex. i solen Capellas system i formannens
stjernbild (64,150.000,000.000 mil från jorden, men ändock tillhörande samma
del af rymden som vi). Är nu tanken densamme i hela verldsalltet. men hier-
nan endast jordisk, eller möjlig å himlakroppar fysiologiskt liknande vårt klot,
så framgår deraf, att han icke kan vara materiela föreningars verk. Lagen
om orsak och verkan bjuder denna slutsats. Från materialistisk e£ynpunkt har
nämligen tanken sin förutsättning och sitt vilkor i hjernan. Tanken mäste
alltså, såsom förut är antydt, vara sådan han är derför, att hjernan är sådan
hon är. En afvikelse från denna senare måste verka en afvikelse för den
förre. En annan hjerna en annan tanke. Ja, utan hjerna, sådan vi känna
henne, ingen tanke! Det är samma följdriktiga materialism, som framgår ur
Biichners förklaring: »Med materien försvinner tanken!» Och det må kunna
sägas, utan att ingifva oss någon förskräckelse, sedan vi kommit till den in-
sigten, att materien är en af tankens former och uttryckssätt och äfven ihäg-
komma, att materialisterna sjelfva gifva den (materien) en evig tillvaro.
Af det anförda torde tydligt nog framgå, att jordmenniskans hjerna högst
sannolikt icke är allmänlig, utan inskränkt till jordar i fysiologiskt hänseende
liknande vår planet. Äfven från denna sida stödjes säledes vår verldsuppfatt-
ning. Kunde det emellertid ådagaläggas, att vi i detta afseende fara vill, så
skulle det, som sagdt, ingenting bevisa mot vårt påstående, att tanken är obe-
roende af om hjernan är sädan eller sådan eller alls icke är till: sjelfständig,
allmängiltig och herskande i alla former af alltet.
brutua kalaset, men denna gång ur en tunnel, som — till landtmannens stora öfverraskning —
fans vara gräfd under viken mellan nästet och trädgården, flera hundra fot, ity att man utan-
för det förstnämda säg lizgande nyss utkastad jord af samma slag. som utgjorde vikens botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
