Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
På ett annat ställe berättas, att »det var en gång en Pei-Tsev d. v. s. en
tartarisk furste, Psom brukade begå dåliga handlingar och aldrig lyssnade till
den vise Fo-Tsin’s d. v. s. sin hustrus föreställningar, hvilken gjorde allt för
att förmå honom att icke vara så dålig. En dag kommo en legion djeflar och
bortförde Pei-Tse till helvetet; och då Tien-Chu (Gud) såg att Fo-Tsin var en
god och dygdig qvinna, sade han henne i hemlighet, att mannen led eviga plågor
i ett eldhaf.o» Man tillägger, att de som icke lyssna till de fromma uppma-
ningarna, skola komma till eviga straff, som Tien-Chu beredt dem. Vi upp-
repa: detta är orimligt och öfverdrifvet i högsta grad. — — — Det är tyd-
ligt, att denna historia om en Pei-Tse bortförd af djeflarne till helvetet är
gjord utan en skymt af sanning och icke förtjenar tros.»
De kristne blefvo förvisade, men icke underkastade någon misshandling,
oaktadt djefvulsdyrkan i strafflagen belägges med ett par hundra rapp; man
hade aktning för de vilseförda, och folket höll af dem, ty de voro välgörande
mot fattiga och sjuka och togo aldrig emot penningar, något som särdeles
tilltalade de af sina Bonzer ganska hårdt efterhållna kineserna. Emellertid
hade bredvid missionsverksamheten handel bedrifvits af vesterländingarne under
hela 1700-talet. Kineserna ville till en början ej inlåta sig dermed, ty Kina
behöfver ingenting, men europeerna behöfde té. Jemvigt måste åvägabringas
och engelmännen lärde kineserna röka opium mot slutet af 1700-talet. Nu
började förhållandet grumlas och snart skulle engelsmännen med sin samvets-
lösa handelspolitik motverka sina egna och de andra vestmakternas arbete på
kristendomens fält.
Före 1767 steg hela importen af opium från Indien endast till 200 kistor.
Småningom märker regeringen opiets skadliga inflytande på befolkningen och
förbjuder varan; priset fördubblas, det blir närmaste följden; den andra, att
engelsmännen anlägga opiiplantager i Indien och öppna en skamlig, af sin re-
gering beskyddad smuggelhandel, som pågår ända fram till 1839. Då skickar
regeringen en man till Kuang-Tung för att göra ett slut på ofoget, och Lin,
en ädel, kraftfull karakter, som fast beslutat att rädda sitt fädernesland från
undergång, utsänder sitt edikt. »Det är en känd sakp, säger Lin till engels-
männen, »batt de skepp som komma till Kanton för att drifva byteshandel, der-
städes göra god vinst. — — — Vi lemna alla våra varor oblandade och
oförfalskade, att föras bort öfver hafvet... Visen I Er tacksamma derför?
Han I lefvat efter våra lagar? Han I aktat andras välfärd då J lupit efter
egen fördel? Hvarför fören J opium hit in hvars bruk icke är tillåtet i Era
egna länder?»
Opiets utlemnande vägras till en början, men 20,000 kistor falla omsi-
der i kinesernas händer och komma att i historien spela samma rol som té-
kistorna i Bostons hamn. Nu börja de tre opii-krigen, mycket fula sidor i
historien, som Europa gerna skulle vilja rycka ut. Först 1860 duka kineserna
fullkomligt under och europeerna lemna ett hatadt och föraktadt namn efter
de skändligheter, som derunder begingos och som man ej gerna dröjer vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
