Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, som alla erkände vara en »ärlig och upprigtig» kämpe och som
i ett civiliseradt samhälle skulle vara sin stads och sitt lands ära.
Fängelsedirektören afsattes och Laskaratos blef efter 4 månaders
lidanden fri. Han utgaf då en liten skrift om fängelseväsendets
förbättring, hvilken skrift mycket berömmes.
De politiska förhållandena hafva sedan denna tid mycket
förändrats; de joniska öarae äro förenade med Hellas. Laskaratos lefver
under detta som under det föregående regementet såsom en lojal och
hredlig medborgare; han befattar sig icke med politiken. Men flere af
de jonier, som för sitt tidigare uppträdande mot engelsmännen
förskaffat sig rykte som martyrer »för tron och fäderneslandet», hafva
lyckats genom en lag af riksdagen få sig tilldelade pensioner.
Lom-bardos har flere gånger varit minister, senast under förlidet år
kultusminister i Kumunduros konselj.
Den, som skrifver detta, erinrar sig lifligt från vistelsen i Athen
hösten 1864 de hetsiga representantkammar-debattema mellan joniema
och fastlandsgrekerna. Vi sågo då ofta Lombardos, de förres
banerförare. De senare uppvaktade med lefverop Bulgaris, denne gåtfulle
man, om hvilken ännu ingen sagt oss rätt, hvem han är och hvad
han bär i skölden; om han är en sjelfständig grekisk patriot eller en
ombudsman för ett främmande hof. Vi tro det förra, och att han
är de vesterländska ideerna i hufvudsak tillgifven, i motsats mot det
klerikala partiet Ihärdig är hän, har många gånger bildat ministerer,
fallit och kommit upp igen; han sitter vid styret den dag i dag.
Vi böra anmärka, att Laskaratos sak, under de sista vexlingama
inträdt i ett alldeles nytt och oväntadt skede, hvarom längre ned.
Den fråga, som är hans, har trängt långt utom Kefalonias trånga
samhälle och debatteras i Hellas hufvudstad.
Innan vi afsluta öfversigten af »Kefalonias mysterier», böra vi
äfven yttra några ord om Laskaratos förhållande till kyrkan. Kristi
religion, yttrar han, är ett lif i själen, i känslan, och ett deremot
svarande samt deraf utprägladt lif i det yttre samfundet; den består i
tacksamhetskänslan mot Gud och verksam kärlek till nästan, ett
dyg-digt lif i samhället Med denna uppfattning betraktar han
kristendomens historia och kommer till det resultat, att den egentligen aldrig *
har existerat såsom samfundsreligion. Han följer denna historia från
Kristi tid, då folket lopp efter hans mirakler, men lemnade hans lära
och förmaningar åsido och korsfastade honom sjelf; vidare genom de
tider, då de bysantinske kejsarne, ej mindre än biskopar och påfven i
Rom begagnade den som täckmantel för politiska planer och
egennytta; genom medeltidens förföljelser och sjelfva korstågen, då man
röfvade och plundrade i religionens namn. Han ser, huru i alla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
