Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dimensioner, der är detta vida mera ett symptom af än en orsak till
folkets förfall.
Så hafva vi, genom den undersökning vi företagit oss om lyxens
natur och väsen, trott oss finna, att lyxen inom vissa gränser icke
kan anses fördömlig. Ty utöfver de nödvändiga behofven ligga andra,
hvilka synas oss äfven vara berättigade. Hvarföre? — emedan af
deras tillfredsställande så mycket af lifvets glädje, trefnad och skönhet
är beroende. Hvarföre förvisa detta ur lifvet, om inga högre, vigtigare
intressen lida derpå? — Vi vilja derföre ej heller obetingadt sluta
oss till dem, som beklaga lyxens tillväxt i allmänhet och isynnerhet
dess nedträngande till de lägre folkklasserna. En sådan klagan han
visserligen vara berättigad — och då bedja vi Gud bevara oss från
den olycka som gifvit den upphof. Men den kan ock vara en följd
af en blott ensidig uppfattning af förhållandena, och, om lyxen hållm*
sig inom sitt tillbörliga mått, kunna vi tvärtom icke se annat än ett
skäl till glädje att ett folk eller en samhällsklass nu har råd att unna
sig njutningar, hvilka förut varit dem förmenade. Just deri, att lyxen
icke är inskränkt till en eller annan samhällsklass, utan allt mera och
mera kommer hvaije samhällsklass till del, finna vi1 vara ett glädjande
tecken; ty det bevisar en förmögenhetens jemnare fördelning.
Ända-målet med all ekonomisk utveckling är, ej blott att öka massan af
värden, utan äfven att denna må fördela sig på så många af samhällets
medlemmar som möjligt. Må för oss gema den dag uppgå, då vi
kunna se hela menniskoslägtet bo i marmorpalatser, pryda sig med
rosenkransar och purpurmantlar, dricka nektar och ambrosia ur
guldskålar! — Ty vi tro att, med de moraliska krafterna oförminskade,
äfven den fullständigaste njutning af de materiella tingen är icke
allenast oskadlig, utan äfven berättigad — ett brukande af verlden, men
såsom blefve den icke brukad — och det är under denna
förutsättning, och endast under denna, som vi äfven här ansett oss i viss mån
kunna föra lyxens talan.
Th. Rabenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
