Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magt bortglömmer man for det ängsliga sysslandet med »själens
räddning» nndan de tallösa forsåt och faror, som försvåra vandringen
genom jordelifvets »jämmerdal.»
Så länge pietismen stannar inom de ehskilda samqvämens trängre
kretsar, är han någorlunda oskadlig för det allmänna; icke så derimot,
när han vill träda upp såsom en magt på offentlighetens skådeplats.
Detta är hvad han sökt göra genom förbindelsen med den under den
allmänna europeiska restaurationsperioden på nytt uppdykande
kon-fessionalismen; ur föreningen mellan den sjukligt osunda religiositeten
och den andefattiga teologiska formalismen föddes dm moderna
ortodoxim.
Skiftande i olika färgbrytningar, så snart frågan är om
åskåd-ningssättets detaljer, sammanhålles denna ortodoxi af tvenne för
densamma i dess helhet utmärkande egenskaper: exkluswitetm gentimot
hvarje annan ståndpunkt samt benägenheten att företrädesvis betona
det yttre, mindre väsentliga, lärans periferi i stället för hennes
medelpunkt. ’) — Exklusiviteten förråder sig redan i benämningen »den rena
läran.» Under det att den historiska uppfattningen hos alla partier
finner åtminstone någon grad af sanning, sätter ortodoxen likhetstecken
mellan begreppen icke-rmlärighet och lögn. Mot de åsigter, som i
något afseende skilja sig från hans egen, vänder han sig med ett
katolskt: »non licet esse vos!» religiös ofördragsamhet följer här ur sjelfva
utgångspunkten. — Hvad åter beträffar det, som af ortodoxien betonas
✓
såsom sanningen, så är detta ingalunda kristendomens egentliga
grundtanke: — menniskans genom Kristus förmedlade sanna lif i Gud — 1
1) Härtill skalle kunaa läggas, såsom en tredje egenskap hos den moderna ortodoxien:
hennea — heierodoxi. Bekant är nämligen, hurnsom våra kyrkligt »bekännelsetrogne»,
nnder det for dem alla gemensamma bemödandet att upphöja hvar sin individuella mening
till rang af den verkligt ortodoxa, råkat i strid med hvaraudra, samt hnru de derunder,
för att skydda den egna ståndpunkten och vederlägga motståndarens, Qödgats tillgripa
dogmatiska formler och skrifttolkningar, hvilka alltmera aflägsnat dem från »renlärighetens»
trygga ankargrund och slungat dem ut på »otrons» stormiga vågor. Inom det ortodoxa
lägret i Tyskland finnes icke en bland de mera kände teologerna, hvilkens »renlärighet» ej
af någon annan fraktion inom »die Ruckschrittstheologie» starkt sättes ifråga. »Kenotikern»
Thomasii »förnedringslära», apokalyptikern v. Mopmanns teosofi, Philippis »judekristendom»,
Kliepoths och Vilmars »nylutherdom», Hkngstknbergs gammallutherska radikalism,
uppträda alla i opposition mot hvarandra och äro samtligen besmittade af mer eller mindre
skickligt dolda kätterier. Detta ortodoxiens inre upplösningstillstånd framhålles med lika
eftertryck af i öfrigt så olika dömande författare som Carl Schwarz (i det ofvan anförda
arbetet) och hengstenbergianen C. Scdeele i den polemiska broschyren Die trutikene
U’i*-semichaft und ihr Erbe an die evangelische Kirche. Ein Beitrag zur Beurtheilung der
neueren Theologie. Berlin 1867. Författaren varnar särskildt för Erlangerteologens v.
Hofmanns lära såsom varande »ett förbannelsens arf» från Schelling, Sehleiermacher (Itothe?)
m. fl., prisar Becks »bibelteologi» och derjemte Hengstenberg, »den nyktre bland de
druckne.» — Ett liknande »allas krig mot alla» pågår för närvarande, som bekant, äfven
inom vår inhemska teologi, särdeles bland äldre och yngre medlemmar af teologiska
fakulteten vid Upsala universitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
