Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hvad afseende skulle väl dessa förhoppningar, dessa planer
kunna anses såsom ovärdiga en Jesus? Man måste förvånas, när man
ser författame af Tiibinger- och Strassburgerskolan, ifråga om denna
punkt nästan ännu skyggare än ortodoxeme sjelfve, lägga i dagen
en afgjord motvilja för att tillerkänna kristendomens stiftare ens
skymten af en afsigt att åvägabringa någon förbättring i mensklig*
hetens timliga och sociala läge. Hvilka stöd de nu än kunna åberopa *
för sin uppfattning — icke är det den bibliska textens klara
ordalydelse, som binder dem; fastmera äro de fångne under vissa
haJf-ortodoxa förutsättningar och ledas af en tankegång, som de, utan att
märka den motsägelse, hvari de härigenom inveckla sig, lånat från
det fjerde evangeliet. Dessa fördomar stå i samband med en lutning’
åt mystiken, som redan från början kan spåras inom protestantismen,
och hvilken är en qvarlefva af munklifvets betraktelsesätt, af den
falska teorien om nödvändigheten att afsäga sig verlden. Reformen
förlägges från jorden till himmelen; man synes befara, att en
vexel-verkan mellan det religiösa ombildningsarbetet och det politiska ocb
sociala skulle besudla det protestantiska idealet. Man underkastar sig
hellre att ingenting begripa ifråga om Jesu syften och handlingssätt
än att medgifva, det han varit, äfven i timlig mening, en vän och
hjelpare för de fattiga och förtryckta,, och att han i visst afseende
kan betraktas såsom den moderna demokratiens stamfader.
Historiens Jesus derimot uppträder såsom den af profeterna
förkunnade Messias, som ej vet något utaf den af en senare tid
uppdragna skarpa gränslinien mellan den religiösa verldsfömyelsen och
nybildningame inom samhällslifvets öfriga områden. Vi böra akta
oss för den inbillningen, att våra egna system, frukten af en långt
framskriden civilisation, varit rättesnöret äfven för den förflutna tidens
heroer. De store männen måste man fatta i deras oupplösliga
sammanhang med tiden och de historiska omgifningame; i annat fall
endast nedsätter man deras betydelse, just då man menar sig upphöja
dem. Jesu uppträdande hade till följd ett storartadt religiöst
framåtskridande inom menskligheten; men han hade aldrig .för afsigt att
grundlägga hvad vi kalla en kyrka, ännu mindre påbjöd han
antagandet af vissa dogmer, minst af allt ville han stifta en ny religion, uti
hvilken han sjelf skulle dyrkas som Gud.
Hvad har då Jesus egentligen uträttat? Han har inom historien
framkallat en stor förbidan, hos menskligheten väckt till lif en
outsläcklig längtan efter den dag, då rättfärdighetens rike skall upprättas
på jorden. Genom denna sin orubbliga tro på det godas seger satte
han hela sin samtid i rörelse och blef för alla tider skaparen af det
aldrig hvilande reformsträfvandet, af det tid efter annan frambrytande
revolutionära lynnet hos nutiden. Den brinnande nitälskan för framåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
