Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under medeltiden, framkallade de blott förtrytelse och motstånd frän
de rika prelaternas sida.
Utgifvaren af UAvenir inskränkte ej sin verksamhet endast till
pressen. 1 samråd med sina håda mest begåfvade lärjungar,
Lacob-daire och Montalembert, stiftade han en förening »för den religiösa
frihetens försvar» (Agence génércUe pour la défense de la liberté
reli-gieuse), hvilken snart växte till en för den konservativa
kyrkligheten farlig magt, som sträckte sitt inflytande äfven till andra
länder. De franske biskoparne, i allmänhet bourbonerna tillgifne och
derföre afvoge mot de nya idéerna om en samverkan mellan
katolicismen och demokratien, funno nu tiden vara inne att tänka på
sjelf-försvar. Med erkebiskopen af Toulouse i spetsen anklagade de
Lamen-nais hos påfven såsom orostiftare inom kyrkan och framdrogo nr
UAvenir 56 satser af, såsom dem syntes, bevisligen kätterskt innehåll.
Lamennais och hans tvenne ofvannämnde medarbetare begåfvo sig då
sjelfve till Rom för att lägga sin sak i påfvens händer. De inlemnade,
i Februari 1832, till Gregorius XVI en försvarsskrift för sina åsigter
och åtgöranden; men — jesuiterna hade kommit dem i förväg. Genom
bullan Mirari vos i September s. å. gjorde påfven ett slut på den korta
drömmen om en förening mellan kyrkan och friheten. Han aikunnar
här fördömelsen öfver »det afskyvärda högmodet hos de män, hvilka,
ledde af en tygellös åtrå efter en otillåten frihet, förneka att
mensk-ligheten är skyldig kyrkan en orörlig underdånighet (»immobilis
sub-jectio»).» Med särskildt eftertryck fördömas tidskriftens yrkanden på
religions- och pressfrihet samt de sympatier den lagt i dagen för det
olyckliga Polens angelägenheter.
Genom denna sakernas utgång kände Lamennais sig träffad i
djupet af sitt hjerta. Påfvemagtens oförtröttade försvarare såg sig
helt oväntadt, när han af omtanke för kyrkans framtid ville förmå
henne att sluta förbund med friheten och framåtskridandet, öfvergifven
och förkättrad af denna samma magt, som han hittills vördat såsom
den högsta på jorden. Hvart skulle han väl nu vända sig? Med
ko-nungadömet hade han brutit för kyrkans skuld; nu, då han ville
antaga sig folkets sak, fann han sig utstött ur kyrkan. Då försiggick
en stor förändring i hans inre. Väl nedlade han sin tidskrift och lät
förmå sig att till påfven afgifva en underdånighetsförklaring, men
denna förödmjukelse och nödtvungna eftergift kastade honom in på
en ny bana, der hans mål blef att nedrifva hvad han förut sökt
uppbygga.
De Par oks dun croyant han, i Maj 1834, utslungade bland
allmänheten, och af hvilka inom kort tid 100 upplagor utsåldes, angifva
den väg, han hädanefter ämnade beträda. I stället för kyrkan, låter
han nu ett annat begrepp träda i förgrunden: »k peuple», det fattiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
