Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med de åtta till tio alnar långa gångarna voro fyllda med
jord och faststampadt lergrus, hvilket sannolikt afsåg värnandet af
de dödes ro i grafven. I dem finner man samma föremål som i
dyssemas kamrar, nämligen obrända lik, stundom lagda i sand på
en broläggning af flata eller runda stenar, redskap och vapen af
flinta eller ben och prydnader af bernsten samt lerkar. 1 gångarna
äro äfven icke sällan lik jordade, och det tyckes som vore dessa
jättestugor ett slags familjegrafvar, och som hade man begagnat
gången till graf, sedan den egentliga griftstugan var fylld. De
största och ansenligaste jättestugorna äro de rektangelformiga (»de
langagtige»), som äro åtta till tio alnar långa och tre till fyra alnar
breda. I följd af sin större rymlighet innesluta de flera Hk än de
runda jättestugorna, hvilka de för öfrigt likna. Längs väggarna
ligga likens ben så tätt sammanhopade, att man kan se, att de
begrafvits i sammantryckt eller sittande ställning, hvarigenom flera
lik kunnat rymmas, än som eljest hade varit förhållandet. Efter
all sannolikhet begrofvos liken på samma sätt i de runda
jättestugorna och dy8seraa.
1 den omständigheten, att Danmarks innebyggare under
stenåldern uppfört så stora minnesmärken som stendysserna och
jättestugorna, ser Worsaae ett bevis på, att de ej voro nomader, utan
hade »temligen», fasta bostäder, att de voro starka och visade sina
döda omsorg och aktning. Hans iakttagelser af och hypoteser om
bronsålderas grafvar sammanfatta vi härunder.
Kring grafvarna från bronsåldern finner man merändels inga
stenkretsar, men när detta är förhållandet, blott helt små. De
innesluta inga stenkamrar utan blott små sammanställda stenkistor,
hvari anträffas lemningar af brända lik uti lerkrukor samt
metallsaker. Att bronsåldern är yngre än stenåldern kan man redan
sluta af den omständigheten att liken brändes, och som ytterligare
bevis derpå nämnes, att man ofta i toppen och på sidorna af en
jordhög finner brända ben och bronssaker, medan på botten af
högen står en jättestuga med brända ben*och stensaker — något
som beror derpå, att efter århundradens förlopp fattiga, som ej
hade råd att uppföra egna högar, stucko krukor innehållande sina
döda anförvandters lik i gamla grafhögar. Det vanligaste
be-grafningssättet under bronsåldern tyckes ha varit följande. Sedan
bålet, hvarpå liket lagts, nedbrunnit, lades de små öfverblifna
benstyckena och något af askan i en lerkruka, som sattes midt på
brandstället Ofvanpå benen och askan i krukan lades åtskilliga
småsaker af brons, såsom nålar, knappar, knifvar, tänger och
bredvid den de vapen, som den döde egt i lifstiden. Sedan ask-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
