Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutar af riksdagsordningens bestämmelser angående riksdags
upplösning — fullkomligt följdriktigt, så vidt vi kunna fatta — att
den ifrågavarande åsigten påtagligen föresväfvat nämde grundlags
författare. Han uttalar ock uttryckligen den öfvertygelsen att det
»ligger i sakens natur, att vårt styrelsesätt måste utveckla sig till
att allt mer och mer blifva hvad man kallar parlamentariskt»;
och han önskar blott för sin del att »samverkan mellan konungen
och hans rådgifvare måtte, så vidt möjligt är, bevaras.» Herr
J. A. H., som synes vilja vara ännu mera konungsk och
konservativ än grefve Hamilton, medger, att då hr —lm—
rekommenderar »det konstitutionela styrelsesättet, med ej mindre konungens
fullständiga förtroende till sina rådgifvare eller ministrar, än dessas
förtroende hos folket och dess representanter, så är härimot
ingenting annat att invända än benämningen ministerstyrelse», hvilken
hr —lm— i det föregående nyttjat. Det är således icke i fråga
om ministrarnes förhållande till representationen, som olikhet i
åsigter mellan de båda sistnämda statsmännen eger rum; det är
endast i afseende på statsrådens större eller mindre
regerings-befogenhet, om vi få nyttja detta uttryck. Vi skola nedanför
utförligare yttra oss särskildt om denna punkt.
Samtliga dessa statsmän synas förena sig uti den bekanta
åsigten — af hr J. A. G., som äfven deltagit uti här i fråga varande
diskussion, tydligen uttalad — om två jemnbördiga statsmakter,
af hvilka konungamakten — visserligen utöfvad i statsrådet — är
den ena, representationen den andra.
Då vi nu gå att framställa vår egen mening angående bästa
ordnandet af regeringsmakten, vilja vi förutskicka den
anmärkningen att vi i detta fall, likasom i allt hvad politik heter, äro
föga benägna för allmänna teorier. Vi tro i allmänhet icke på
någon annan teori än utvecklingens. Hvad formen beträffar, finnes
efter vårt förmenande ingenting absolut; hvad som på en tid kan
vara antagligt, ja förträffligt, är på en annan tid förkastligt, och
tvärtom. Frågan är således på hvaije tid endast, hvad som är
det närmaste steget i utveckling; allt annat är af ingen verklig
betydelse. Men detta oaktadt och då en redan färdig teori står
oss imot, kan det icke anses obehörigt att om denna teori yttra
vår mening: detta är i sjelfva verket nödvändigt, för att läsaren
må fullt fatta hvad nedanför kommer att framställas. Vi afse
härmed den förutnämda teorien om två statsmakter.
Vi få då utan tvekan förklara, att lika visst som vi i nästan
allt öfrigt ogilla den boströmska statsläran, lika obestridlig anse
vi den deruti ingående satsen om statsmaktens enhet; — endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
