Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den skilnaden, att vi, vid bestämmandet af denna enhet, ställa
oss på en diametralt motsatt ståndpunkt, i det afseendet nämligen
att vi sätta folkvisan i stället för monarkens person. Hvad nu
denna punkt beträffar, så få vi, utan att på något sätt vilja
återföra frågan härom till de yttersta principerna för samhällsläran
och utan att för någon del vilja upptaga frågan om
»naturtillståndet» eller »samhällsfördraget» o. s. v. endast åberopa det faktum,
som dagliga erfarenheten gifver vid handen, att konungamakt har
sitt upphof i folkvilja — denna senare uttalad mer eller mindre
förnufts- och rättsenligt *). Men om sålunda konungamakten är
en hårledd makt, men folkets derimot den ursprungliga, så torde
det vara fåfängt att med ens något sken af förnuftigt skäl vilja
påstå, att konungamakt och folkmakt äro tvenne jemnbördiga
samhällsmakter. Så länge icke en konung direkte nedfallit från
himmelen, lärer detta blifva en omöjlighet Vi tillåta oss således
att, utan vidare bevis, anse vår grundsats fullt bekräftad; och vi
skulle hålla det fullkomligt ändamålslöst att längre upptaga tiden
med en teoretisk undersökning af denna fråga, som den praktiska
politiken, till trots för alla teorier, så fullkomligt löst och dagligen
löser. Derimot kunna vi icke förneka oss nöjet att härvid åberopa
ett yttrande af en af våra mest aktade författare i hit hörande
ämnen, nämligen Grubbe. Det visar bland annat, att de politiska
teorierna vid våra universitet icke alltid’ befunnit sig på den
bo8trömska ståndpunkten. Grabbes yttrande angående
»bestämningen af sjelfva regeringspersonalen» 2) är: »Utan tvifvel är det
en nödvändig förnuftets fordran, att regeringsmakten må komma
att innehafras och utöfvas af dem bland ett folks medlemmar,
hvilka genom sina personliga egenskaper äro dertill skickligast:
genom dessa högre egenskaper kunna dessa sägas hafva fått en
naturlig kallelse, eller en försynens kallelse, att åtaga sig
regeringsmaktens utöfning, och det är för dem en medborgerlig pligt
att icke undandraga sig att motsvara denna kallelse. Med afseende
härpå kan man således ganska riktigt säga, att det är med en
viss nödvändighet, det vill säga, genom en nödvändig förnuftets
fordran, bestämdt, ej blott hvilken författning en uppkommande
stat bör erhålla, utan äfven af hvilka bestämda personer
regeringsmakten bör komma att innehafvas och utöfvas. Men detta oaktadt
måste likväl det verkliga uppfyllandet af denna förnuftets fordran
här, likasom vid hågan om statsförfattningens bestämmande, tänkas
’) Se t. ez. det nu pågående arbetet med att skaffa en regeringsform åt Spanien.
a) Jfr. Filosofisk rätts- och samhällslära af S. Grubbe, förra delen, sid. 582
och följ»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
